Till Tryggheten och andra dikter

Till Tryggheten och andra dikter av Dan Sondenius



Till Tryggheten


Med varlig hand stryker du mjukt
den oroliga själens boning,
där sorgen tär och gör allting sjukt
som en gång bad om försoning.

Det är du vars fina väsens famn
får eld och storm att bli lugnt vatten.
Du är den ro och lugna hamn
för vilken vi lyfter på hatten.

Som en mor för sitt barn är du för oss.
Vi balanserar på stormiga vågor.
I gråhet blir du förhoppningens bloss
om ett liv bortom smärtsamma plågor.

Slut i ditt väsen var levande själ,
du sköna och fasta gudinna!
Det du gör gör du glimrande väl.
För dig bör vi levande brinna.



Till Rätten


Vart går min vandring förutan regel?
Vilken väg ska jag ta förutan mål?
O Rätt, vars bud är handlings spegel!
I ditt ljus syns vilsenhetens hål.
I ditt ljus jag framåt blickar
med förmåga att skilja på allt de'
som man i min väg skickar
för att lyssna på eller se.
Nu vet vilsen man hur han ska gå
för att inte cirkla runt
och obehaglig överraskning få
av vad som ej är sunt.



Undret


Vad under som sker då var ny dag
låter solen komma in i min själ!
Upp ur döden väcks jag av den lag
som ännu en tid vill mig väl.
Men snart ska min själ åter sövas,
som ett intet vara eller av drömmar gödas.
Tung ligger kroppen och där ovanför
svävar vad som lever då man dör.



Väntan


Det finns en kraft som bromsar tiden
och hindrar klockans gång och slag.
Trots att man tvingas sitta vid den
bryter klockan mot naturens lag.
Ej blick, ej öga någonting förmår
mot de visare som i seghet framåt går.
Ack, väntan, en tid som inte finns,
du är det tomrum som ingen minns.
Du späder ut den dag som timmar har
och gör den dubbelt lång mot vanligt.
Du är en kraft som krafter tar
och gör av lugnet något farligt.



Fjärils flykt


En liten fjäril på en frukt så trind
hälsar snart var sommarvind
med mjuka vingslag och det mönster
som man kan se från ett nära fönster.
Från frukt till frukt den flyger
stilla som då man smyger.
Vad bär dig bort om ett litet tag,
du lilla vän som tycks så svag
och äkta i ditt väsens skörhet?
Vem väntar dig efter denna rond,
du vackra över allt förstånd?



Till företagaren


I din mark gror alla de frön
som mynnar ut i anställds lön.
Förutan dig finns ingen stat
som skänker åt fattig hans mat.
Förutan dig och din energi
är all vår välfärd snart förbi.
Låt flit ur dina händer blomma,
oss alla här till fromma!
Du är den arbetare som stark
plöjer ny fin mark.
Du är den som sätter nåt på spel
för att göra sjuk man hel.



Invid det okända


En stund på jorden ska vi vara,
få känna njutning och slita träl.
Sen kan blott tystnad oss svara
då en kropp förlorat sin själ.
Vi står vid okändhetens brant
och blickar efter vår vän
som stigit över den kant
över vilken man ej stiger igen.
Okänt är allt, som i dimma.
Jag hoppas det så vill förbli.
Här har vi att leva vår timma
som vid blomman ett litet bi.



I parken


I lummig park vill jag sitta
och tänka i fred lite grand,
på blommor och fåglar få titta,
nära vatten, näckros och sand,
vill inte mer spekulera
över sådant jag inte vet.
Kring dylikt får andra fundera,
för mig blir det hemlighet.
Livets värde stiger med åren,
då inte så många finns kvar.
I parken glömmer man såren
och gläds åt grönskan den har.



På väg hem


Från parkens grönska och lummighet
vänder mina steg längs grusig gång
mot hemmet och den andens grumlighet
som föds av sten, asfalt och betong.
Blott husdjurs liv och värme gör
att jag inte inombords dör
och läsning av tidskrift eller bok
bjuder nöje och gör mig klok.



Konstens rike


Jag ser en ny värld formas
på en duk som först var vit.
Jag ser hur färgen ordnas
till bilder bit för bit.
O sköna, underbara konst
som sådan glädje ger;
som av färg och brons
skänker något som man ser
hur det liksom lyfter
betraktaren som ler!


Förnyelsen


Som en bild ur en dröm
är den tavla som jag
betraktar idag.
Så skör, så öm
tycks där varje dag
och fogad av en söm
har vardagens vy
med ens blivit ny.



Svarslöshet


En våg av tid genom världen strömmar.
Luften känns så tunn och fin.
Snart nog väcks man upp av drömmar
som harmonierar med den melodin.
Från topp till topp vår tanke hoppar
på tidens strömmande vågor.
En stund man står på höjdens toppar
men drunknar snart i frågor.



Inför kväll och morgon


Solen stiger mot himlens höjd
för att sedan mot kvällen
vandra bland molnen böjd
och synas blott på ställen
där man en överraskning får.
Fin är den färgglada hösten
och fin är också den vår
som får oss att modellera rösten
och glädja oss åt alla de år
som väntar tills den där hösten
då en dörr ska stängas
och en annan öppnas upp.



Du höjer


Du höjer ett varnande finger
mot varje vild färd
på Glädjens fält, vid karuseller.
Skoj varstans men inte här
där doftande syrénträd sjunger
om vågor som plaskar fram.
Långt bortom park och grönska,
i luftiga önskningars land,
inväntar vi dagen.



Som ett löv


Som ett löv i vinden
är den ensammes gång
i Gemenskapens blommiga allé.
Vad träd gråter tyst ur rötter
djupt, djupt i det djupa
då löven suckande flyger
över den känsliga markens grus!



När solen


När solen sänder sina
strålar mot jorden
sker ett verkligt under:
Gräs pratar med kosmos.
Luft och andning
ger gyllene strålar svar.



Ler gör solen


Ler gör solen i strålar.
Också månen sänder ljus.
Högt av lycka vi vrålar
då vi trivs i vårt hus.



Ut över havet


Ut över havet seglar
drömmen som någon ger
då man försiktigt speglar
vad tomhet i en ser.
Seglar i vind i det fria
till ljud av basun och trumpet
gör den kraft som vill befria
den som blott fakta vet.



Vid varje våg


Vid varje våg
brusar hoppet fram
när havet liksom viskar
i kärlek det namn
som finns i ditt hjärta.



Trött på levnadens frågor

Trött på levnadens frågor
är blomman som sluter sin knopp.
Vad finns där inne?
Blott kärlek öppnar opp.



Mot tillvarons innersta


Längre in mot tillvarons
innersta dröm
strävar vår tankegång.
Världen lägger av sin klädnad
i djupet,
fyllt av öm, ljuv
kärlekssång.



Den tidiga gryningen


Den tidiga gryningen
omsluter var kvittrande
fågel med ljus.
Var fågel som kvittrar
skänker en dos av glädje
till en människas hus.
Från var människa
flyger hoppet som en fågel
mot fjärran.
Det är ny dag.