lördag 21 september 2013

Alltets spegel (19-20)

dikter av Dan Sondenius


19.

Växterna har näringshämtande rötter.
I jorden stoppar de nyttigt sina fötter,
gör både sig själva och de som andas glada
då vi av fotosyntesen i syrets luft får bada.
Näring ger växter åt de som äter grönt
och innan den skördas är växten nåt himmelskt skönt,
ett stycke konst av gudomligt snitt
målat i färger men också i vitt.
Skönhetens och nyttans bud
är båda ifrån Herren Gud.
Ej slösa vi bör med det som blott räcker
om vi oss måttfullt till skålen sträcker
och om vi förståndigt investerar kapital
så att vi undviker pinsamt svåra kval.
Djupast är växterna och vi av samma sort.
En dag ska vi alla från jorden ryckas bort.
Tacksam är den som likt en nyttig växt fått
växa ur jorden mot sfären i blått.
Till Guds ande sträcker sig vår rot.
Till livets text är jag blott en not.
Mot större djup vår vandring strävar här.
Vi belönas av grönskans frukter och bär.


20.

Lagens paragrafer är den rätt som blommar
där det goda och det sanna tillsammans trummar
och det sköna höjer sin pokal till skål
för de höga värden som är det helas mål.
Ensam får ingen nog med nödvändig luft.
Ensam är vandringen något hårt och tufft.
Det är samhället som gör oss trygga,
där vi annars skulle vandrat skygga.
Trygga vill vi på vägen vara.
Tillsammans vill vi framåt fara.
Det mål du ser borta i fjärran lysa
bör vara det som får dig att icke frysa.
Inom dig finns redan det korn till frö
som sedan får dig att icke dö
om du transcenderar ditt eget lilla skal
och blir Guds genom Gabriel gjorda val.
Frihetens rike finns i lycka där borta
men också närmare dig än din egen aorta.
Det är den sanning som Gud har kreerat
och som över oss mänskor länge regerat.
Det är en sanning som likt en tavlas färg
är för existensen dess must och märg.
Utan färger visar tavlan ingen bild.
Utan Anden är mänskan från livet skild.