Tillfällig epilog

dikt av Dan Sondenius


Tillfällig epilog

Ej mer jag orden nyttjar
för att skriva vad min tanke bjuder
till den rätt där varje stavelse
vill kliva på sitt eget sätt.
Mot mål för det medvetna och fria
är dikten ett ornament för
själens färd. Duvorna lyfter
mot skyn och skådar molnen.
Åskvädren mullrar hotande
men duvan når sitt mål
om den får nyttig föda.
Alla vet sedan tidig barndom
att nöjet nyttan betydligt förskönar
och varje flitig fågel en blomma
rikligt med nektar belönar.
Trist får det ej vara att flyga
eller att ornamentera vyn,
den som kan ses från skyn.
Det är bättre att lägga ner sin pensel
än att måla så dunkelt att betraktaren
fruktar för förstånd och syn.
Ej ska annat än lycka och glädje vara
vad som bestämmer vart mina
ord i sin jakt på mening ska fara.
För att inte dräpa läsaren med den sorg
jag känner då någon trixar vid min
kanske alltför enkla vardags borg
sätter jag nu ett tillfälligt stopp
för skaldandets maratonlopp.

Två dikter: Vandrarens insikt och Guds gåva

dikter av Dan Sondenius


Vandrarens insikt

Den som vandrat länge
nås av en insikt.
Den gudomliga gnistan
inom oss är Människosonens
själ. Gud ska frälsa marknaden
och marknaden ska frälsa oss.


Guds gåva

Vad Gud till oss alla givit är den lag
som har individens egna val till behag.
Vår rätt att välja är själva Jagets
grund. Förutan valfrihet är vi andra.
Via valfriheten kan vi växa och
medvetna nå sufins djup.