Dolda sår

en dikt av Dan Sondenius


Dolda sår

Tillsammans gick de och såg noga
att min dag förvandlades till kväll.
De kallade mig idiot och gladdes
åt föräldrarnas ivriga läxhjälp.

Själv var den ensamma vandringen
min utstakade väg. "Gå inte med
honom!" skrek man, fyllda av
något slags hämndbegär.

Så hård den smeksamma handen
kan bli, när den inte smeker mer.
När orden som flödade rikligt
förvandlats till tystnadens mur.

Ser du såret i mitt hjärta för allt
blod som naturligt samlas där?
Kanske ler du åt alla dessa
pilar som har samlats där.