en dikt av Dan Sondenius
På väg
Vilse utanför staden beklagar jag guiden.
Varför dessa vackra ord med gester
som ledde mig bort ifrån ruinen,
detta minnesmärke av det förgångna?
Det storslagna borde ligga i själva gesten:
Att mätt och kunnig leda sökaren
till en förfluten epoks källåder
där vattnet flödar rent och rikligt.
Det är bara spåren vi kan finna idag,
utkastade och bildandes ett mönster
som först får en mening i vår egen
rekonstruktion. O bonde, soldat och konung!
Tre steg mot framtiden! Jag snavar när jag
vilse i det klasslösa samhället kolliderar
mot spontant bildade grupper som alla
säger: Inte du!
.
måndag 12 november 2012
Varningen
en dikt av Dan Sondenius
Varningen
Stegen mot sanningens dörr
går genom en dimma.
Kraxande kråkor i ökendrömmar
varnar för vissnande träd.
Nu flödar vatten
ur sönderslagna krus.
Spår av kärlen
bildar det grus
historikern behöver
för att ledas vilse.
Varningen
Stegen mot sanningens dörr
går genom en dimma.
Kraxande kråkor i ökendrömmar
varnar för vissnande träd.
Nu flödar vatten
ur sönderslagna krus.
Spår av kärlen
bildar det grus
historikern behöver
för att ledas vilse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)