tisdag 10 oktober 2017

Alltets spegel (125-129)

dikter av Dan Sondenius


125.

Till nya platser gick det ljus
vars värme uppför ett Guds hus.
Till öknens städer, tält och folk
sökte Gud en passande tolk.

Ängeln Gabriel tolken fann
där meditationslågan brann
och fyllde de som var där vid
med en högtidlig, himmelsk frid.

Gud gav Muhammad ord och röst
att skänka ledning men ock tröst
åt de som vilsna dyrkat sten
utan kärl som artär och ven.

Bibelns bok finns i Koranen.
Samma väg går karavanen.
Samma mening har fått ny form,
en som gav skydd vid ökenstorm.


126.

Den gudomliga rättens bud
har fått en ny och vacker skrud.
Djupet öppnas vid dess läsning.
Tanken befrämjar dess jäsning.

Guds enhet är vida vingar
som mänskan mot himlen svingar.
Där finns det underbara mål
som är en evig nektars skål.

Sju himlar och allt bättre Jord
är vart vi leds av Andens ord.
Vi leds av Muhammad till sal
där Jesus bedömer vårt val.

Egna tankar är bräcklighet,
ett intet i en evighet.
Jesus sinnelag: den värme
som oss till vår Gud för närmre.


127.

Vi ska frukta Gud men växa
till stor kärlek av vår läxa,
en kärlek som helst förlåter,
inte agar den som gråter.

Se ej sanktionen som den rätt
som reglerar angivet sätt
då du söker juridiken
för då blir du blott besviken.

Ej piskans rapp som lagen gör
då Gud sig på otrohet stör.
Bakom förbudet en vilja:
att rätt förena och skilja.

Till högre nivåer Gud för
vad monoteisterna gör.
Till visdom vi leds och seder
som ger de ödmjuka seger.


128.

Kung över kungarna de är
som oss andligen framåt bär.
Jesus och Muhammad är två
som fått andligt lama att gå.

Vad livet är för slags dagar
vet den som granskat dess lagar.
Som vet att vardagens skimmer
ej är ett Paradistimmer.

Den tid vi har är den som går
då vi vår nästa morgon når.
Mycket snart ska vi tysta se
en ny sol åt vår yrsel le.

Den stora striden är det svar
som fyller ett tomt, öde kar
om det ej uppfylls av kärlek
utan blott av ondskans smälek.


129.

Ett gammalt mönster går igen.
Det visar oss historien.
Så många städer som försvann
då de av eld och svavel brann!

Vad lärdom får vi av det som skett,
det som oss fram till nutid lett?
Kollektiven har att formas
av Guds vrede då det stormas.

Ej blott individ ska lära
sky den synd det är att svära.
I annat fall får vi lida.
Eldslåga mot hud lär svida.

Se, Aad och Thamud är borta,
ty vinterdagar är korta.
En vrede krossar den dumme,
förlamar hans vänstra tumme.

Att lyda Gud: att studera
vad ytan vill kamouflera .
I mullen ligger frön som gror
där visdomen i handling bor.