dikter av Dan Sondenius
Om skatt och ränta
Till nytt kläde görs den enkla vävbit
ur vars uppbyggliga väsen gror stöd
för den goda slags projekteringsrit
då nytt liv ges åt den som vilat död.
Vad skatt och ränta konstigt kan tolkas
av den som ej ser mer än just ett led
och då missar leden där det skolkas
ty eldarna slocknar förutan ved!
Ved är räntan för den som kapital
till aktörer bringar för marknadsval.
Helt förutan lån blir vi dumma fån.
O skatt som till kistan för de värden
vi kollektivt behöver för färden!
Ta ej för mycket men glöm ej stycket!
En sorts klarhet
Jag får ej min mat på ett silverfat
blott för att jag utan jobb får vara
då vi ska producera all den mat
en vettig sorts levnadsstil kan klara.
Stor är den sorg som en allvarlig kund
kan känna då kvällen till slut kommer.
Att kassan klassar en som icke sund
är källan till existentiell ånger.
Vad har jag gjort för att iskallt mötas
av en våg där endast det kan blötas
som i en tyst fog av sitt liv fått nog?
I ödsliga skymningsvågornas svall
finner en sökare till slut sitt kall.
Guds eviga dag gör min natt till dag.
Marknadens lov
Förutan frihet är jag blott en slav
som styrs av andras vilja till det slut
då självständigheten är den sorts grav
där ingen annan väg visar oss ut.
Bägaren vill jag greppa av en kraft
född ur det som är mitt innersta djup
och sedan smaka den där sälla saft
vars droppar formar hjärtförmakens sup.
Får vi i frihet köpa och sälja
har vi ett välstånd och makt att välja,
men bör rata det som är intighet.
O marknad av vars märkliga struktur
vi får vår välfärd och med lite tur
kan vi ock tacka för pennings hacka.
