Alltets spegel (23-24)

dikter av Dan Sondenius


23.

Våra städer de är kärl för drömmar.
För sådant som våra hjärtan ömmar.
Många planer kläcks i dessa städer.
Man ritar hus och sågar upp bräder.
Det som på landsbygden är plikt och knog
blir sysslan som man efter jobbet tog
i den stad som behöver sin grönska;
som än mer av frukt och bär kan önska
att nytta vara på en marknadsplats
där kunder köper frukt och en atlas,
men också lockas av det som är grönt
och alltså för själen nåt mycket skönt.
Är det staden som på grund av all stress
lever upp då den av skön grönska ses
eller är landet så bortskämt av livet
att man ej ser för plikter sin frihet?
Det är en frihet som i själen finns
och som härliga barndomstider minns,
då djur och grönska var alternativ
som betydde ett glatt, meningsfullt liv.
I staden många ensamma målar
medan man glatt i landsbygden skålar.
En tavla skildrar det fina man ser
då småbarnen bland sädesaxen ler.


24.

Nattens dimma och mörker ropar orden här:
om hjärtats djupa längtan efter Han som är.
Till dagens klara ljus den dröm överlever
som ej vår levnads ande till glömska söver.
Själen som gav levandets kropp åt så många
ska oss åter i sin vackra strålkrets fånga
och en gemenskap göra av oss var och en
så att vi sedan kan enas i Himmelen.
En gemensam ande förenande sluter
våra själar då segerns trumpeter tjuter,
ty glädjen vi känner som värme i vårt bröst
har sitt själva ursprung i en gemensam röst.
Över, under, bakom och inom är blott Gud
som manar oss med sina många kärleksbud.
Av kärlek kom materien som på jorden
två personer får ett barn av kärleksorden.
Tänk, i en fjärran efter-livet-atmosfär
ska vi åter enas i den som evigt är.
Tiden kommer ej att i ett timglas rinna
utan vara jordens förlorade hinna.
Den själsliga makten har ett djup, en styrka,
att förvandla allt till en levande kyrka.
O gudomliga djup inom allt köttsligt liv,
gör av oss alla ett högre, ett fredligt "Bliv"!
Ingen vill varaktigt splittra och förstöra.
Vi vill ju innerst de ädla orden göra.