Fem nya dikter i sviten (10-14)

dikter av Dan Sondenius


10.

Vilan är det bränsle
själen behöver för
jordiskt slit och jäkt.
Insomnandet kan vara
hur filosofen svävar bort
för att ge meditatören
liv inom samma kropp,
nu förnyad med insikt
om Alltets eviga värld.
Jag känner kärnan tala
utan ord med våra liv
som stavelser. O brokiga
dräkt som den Store
Anden svept in sig i!


11.

Förnyelsen av våra liv
ger kulturen en annan roll.
Den levande dikten är
en fjäril som har att
sätta allt på spel.
Utflugen ur bokens
glaskropp kan vinden
driva den bort. Med fria
vingar kan den nå
ditt inre väsens kind.


12.

Ej är detta platsen
för klagan men jätten
som kontrollerar böckerna
mosar fjärilar som flyger fritt.


13.


Du blir inte rikare av
att få andra ut
på tiggarstråt. Det är
deras fattigdom som är din.
Du ser inte sanningen
på grund av brist på ljus.
Den inre rikedomens glans
kan lysa väg åt tiggarstaven.
Värna friheten men sätt ej
käppar i hjulet för min vän!


14.

Världen blir bättre av fria val
som sammantagna befriar oss
ifrån allt för svåra kval,
ty vi kommer aldrig loss
för utan den sorts dynamik
som gör den som vågar rik
och åt oss andra en trygghet
som kan utformas med snygghet.