Alltets spegel(13-14)

dikter av Dan Sondenius


13.

Hjärtat oss förenar i ett band
som ej känner gränser mellan folk och land.
Djupet sjunger en sång om mänskors frihet.
Om en plats för alla. Om lycka i livet.
Jag gläds åt de toner vårt innersta ger.
Där finns de ögon som åt oss riktigt ser.
Den som blott betraktar den ytliga skorpans sken
mister snart hälsan, blir skröplig och klen.
Förutan rätt sorts gnistas vitalitet
är vi dömda till vacklan och skröplighet.
Jag sluter mina ögon då jag vilar riktigt.
Vad jag då skådar är något ljuvt och viktigt.
Det är ditt leende jag då inom mig ser.
Du kommer framför mig då tyst jag ber.
Innerst är vi alla ett och samma jag.
Vi splittras och blir flera av naturens lag.
Koncentrera dig djupt och du känner mitt inre!
Av sådant blir världen större, ej mindre.
Vad vägen rymmer av hinder och tråkighet
ser ej den som blundar i sin dåsighet.
Andningen är en vind som oss framåt för.
Den lever också då våra kroppar av svaghet dör
Den Store Anden bär alla löv i sin vind
och är för oss alla som en mjuk, öm kind.
Andarna vill föra delarna tillsammans åter.
Det är därför vi skrattar av glädje och gråter.
Av alla splittrande impulser finns inga kvar,
när vi enade i Anden blott kärlek har.
Då blir smärtan vänd till en lycka
att många inre världar smycka.
Det vi kände stinga ont i vårt hjärta
var bara den nya tidens födslosmärta.


14.

Horisontens vas rymmer hägringens blommor
ur vars sång urskiljs djupets trummor
då vi ser vägen tecknas av både doft och form.
Därför blir vår förväntan just då enorm.
Konsten tecknar också den en bild
som ifrån verklighetens yta är skild.
Likt hägringen tecknar konsten väg och mål,
blir för vardagen kvarnens säd och skål.
Drömmens mål är också ett mål för livet.
Det vet den som läst vad som är skrivet.
Som studerat de djupets texter noga
av vilka vi får krafter att åkern ploga
och att vandra mot den fjärran hägring
som skänker vardagen dess fägring
och åt unga hjärtan ger av det mod
som är röda kroppar i ådrors blod.
O tänkare, ge oss av din tankes överflöd
så att vi får näring av din baknings bröd!
Med din klara analys du vår fågel ger
bröd så att den mot horisontens hägring ser.
Den flyger dit med styrka i sina vingar
och ingen den någonting i flykten tvingar.
Fågel, du något mycket värdefullt förmedlar,
något mer dyrbart än alla mynt och sedlar.
Du är vårt hjärtas viktiga kommunikatör
vars skarpsyn oss mot målets seger för.
Ifrån Himlen är vad vi tydligt hör
att vi av vår fågel ledas bör.