Hjärtats djup (78-84)

en diktsvit av Dan Sondenius


78.

Det är tyst just här där nattens svala
vindar vilar, beredda på missförståndets
storm. Andarnas brandkårsutryckning
gäller felsatsande hjärnor, själar som
missar vinsten genom fel sorts spel. Då de
ej lyssnar på prästen har de att ledas rätt av
fåglar och fladdermöss som kan blåsa kärlek
över förlorade andar. Besjälade av naturens
djupare insikt kan den som vandrat i diket
komma upp och renas ifrån gamla tankars
tyngd. Ja, blommorna och bladen är våra
böner, men de är också bönesvar. Genom
dessa levande organismer kommunicerar
vi med Gud. Den som kommit upp ur diket
med hjälp av fladdermössens lodade och
fåglarnas sång har fått droppar av
Himmelens nektar.


79.

O nektar med din ljuva smak,
ägnad åt änglar och åt fladdermöss
samt åt den vision människan
har av det odödliga! Du är vad
vi svaga sökare bör söka för att
få den kraft som ger oss lyktor.


80.

Svävande som en dröm
i det okända är den människa
som inte ser livet. Det finns
mer än kedjor och sandkorn.
Det finns ett okänt ännu
inte skådat ljus.


81.

Når vi riktigt djupt in i kärnan
av vårt innersta syns sanningen klar:
skaparen och skapelsen är ett.
Vi är vågor i ett väldigt hav.


82.

Det är en sanning
att varje sång ska tystna.
Våra ljudvågor ska fly bort
till sina vänner som redan
finns i det okända, där
den verkliga sången finns.


83.

Får vi bara chansen
att med öppet hjärta
skåda världen då vi
finns i den
får vi nog med
näring för färden,
den färd som ska
föra oss till
verkligheten
bortom tiden.


84.

Frihetens timmar, du levande skatt
av samlad erfarenhets mineral!
Ur den insikt kunskapen föder
gror förmågan att göra egna val,
val som förökar värdet av massan
och som sprider vackra blommor
i en jord det är vår plikt att odla.


             ___________

Hjärtats djup (71-77)

en diktsvit av Dan Sondenius


71.

Vad ska omskapas av det eviga?
När är det min tur att inte blott vara
timglasets rinnande sekunder?
Lugna lägger vi oss till rätta
på sandbädden inför gryningens
mystiska ljusspel.


72.

Mäktig är upplevelsen av att dela
vandringen. Att var för sig kunna
studera virvlarna och sedan blandas
samman i en värld bortom skenets
fasad och förväntan.


73.

Betraktaren behöver orden inom sig.
Vid vågorna står vandraren stilla
och begrundar alltings helighet.
Det måste inte finnas en gud utöver
allt detta vi ser på stranden. Vågorna
viskar att sanden rymmer spår efter
fångsten. Här återföds vi då minnena
kommer över oss och då insikterna
förbättrat vår syn. Här finns livet
efter oss. Det enda som måste finnas:
spåren i faraos timglas.


74.

Guds änglar flyger med
fladdermössens vingar hit
undan gudlösa fördomars
förräderi. O fladdrande möss
som skygga för okunniga
döljer er för illvilliga blickar!
Ni vet att Gud till månen
sänt sin härlighets sken.


75.

Okunnighet möter fladdermössen
på deras flykt. O sanningens och
djupets missförstådda budbärare,
ni fladdermöss som människan
först rätt måste förstå för att
kunna älskas av Gud!


76.

I naturens skönhet och mångfald
manifesterar sig Alltets ande.
Av den underliggande flöjtmusiken
bjuds vi att närma oss kärlekens
väsen bland blad och träd och
bland härliga buskars bär.


77.

Det är genom fladdermössens ögon
Gud ser oss: känsliga lodande organ
tecknar en annan karta än vår egen,
en karta keruberna nyttjar.