Alltets spegel (31-32)

dikter av Dan Sondenius


31.

Det som var här bland vågor nyss
är värt alla drömmars kyss.
Det binder alla delar samman här
och gör att varje själ blir kär.

Bakom skalet är det samma kärna
och den vill smakas av oss väldigt gärna.
Under havets många vågors brus
finns ett mycket mystiskt ljus.

Jag vill dyka i detta friska vatten
för att känna livet och finna skatten!
Den vilar djupt i den sand
som kommer ifrån Samarkand.

Vardagens intryck är bildliga vågor
som ger få svar men ställer många frågor.
Till ett lugn djupare än ytans skal
för mig mitt hjärtas ärliga val.

Dimman som täcker den bild som är sann
bör du skingra snarast, vän, om du kan,
ty skatten kommer till dig om du är
den som till djupet en äkta kärlek när.


32.

Det sanna, det kan den inte se
som ej öppnat hjärtat för att be
om ledning till den friska källa där
skatten på djupet i sin lycka är.

Det år som tycktes tungt av sorg
då du instängd i din befästa borg
ej sökte annat än ytans glimmer
blir lätt om du sågar annat timmer.

Den lycka som djupet rymmer
lyser upp då dagen skymmer.
Ej mer ungdoms bus och kiv.
Numera blott sannings bliv!

Det är ej lätt att finna en balans
då livets dagar söker lagerns krans.
Då fåfäng möda löses upp i dyn
ser du skatten glimra högt mot skyn.

Att söka sig själv är att ta av
den personas mask som andra dig gav.
Ej världsliga mål leder till lycka
vad än nu ens forna jag kan tycka.