Fyra dikter till i sviten (15-18)

dikter av Dan Sondenius


15.

Myntväxlaren räknar
förtjänsten. Guldmynt
glittrar mot röd sammet.
O denna sång för det
drömmande ögat och
den färd in i djupet
som den företar
som inte växlar
bort sin vinst!
Vid alla böckers sida
noterar jag hur vissna
tankar faller bort.
Dessa fåfängans notiser
som ändå inte kan
gripa det stora!
Små delar översköljs
av det obegripliga.
Men mynten som glänser
på det röda tyget
är långt borta
från havets vågor.
På stranden lekte barn
som greppade småsten
för att senare växa
och då växla småsten
mot småmynt. Ack,
vad vuxen du har
blivit, du som
förlorat din dröm
på stranden! Större
pengars underbara vinst
kan du samla. Du
kan köpa en större
och rödare duk
men aldrig återfå
vad du förlorade
på stranden. Det finns
dock kvar där att
samlas av andras fingrar,
betydligt mindre än dina,
och de binder samman
det som förlorats
med egna småstenars vinst.


16.

Fjärilar kommer emot oss
flygandes med fjädrar.
Denna slags form och färg
är vår vandrings poesi.
Jag hör flöjten redan.
Den ska höras tydligare
mot kvällen
och då ljuset dämpas
erfar vi färgprakt.


17.

Månen ser att mina drömmar
är sådana små ballonger
som också andra blåst upp,
långt innan den horisontlinje syntes
där min väg blev liv.


18.

Vägen framåt förutan svek
har att vandras av de sanna
och du bör ej vara så vek
att du vill livet förbanna.

Under promenaden märker
vi att det finns nåt som stärker
den som söker det som är klart
för att det är ljuvt underbart.

Det är vägens drömmar du hör
då du kånkande på din last
känner att du nog genast bör
njuta av en stunds stillsam rast.

Vik ej av ifrån det vägval
som dig så stolt och lycklig gör
att du förutan svåra kval
är den som åt oss lycka för!

Rasten får dig att vilja gå
för att i världen fröer så
där behoven finns för nåt grönt
att växa och bli underskönt.

Vid horisonten finns det mål
som är en hägring för oss nu
men senare blir segerns skål
då vi alla tilltalas du.