Alltets spegel (7-8)

dikter av Dan Sondenius


7.

Vår vandring på jorden av visioner leds.
Borta i fjärran en vacker målning ses.
Vi får vår kraft att ta nya steg
av färger som formar en fridfull teg,
av de kulörer som där i fjärran är
och förtrollat talar om Han som är.
Målningen är för mitt sinne en magnet
som attraherar mitt inre och gör mig het.
Stegens riktning bestäms av den takt
i vilken bilden där borta ropar "Giv akt!"
och sedan drar oss sökare framåt till tavla
som om och om igen nya andar vill avla.
De flyger ur boet till en fjärran strand.
De får kultivera så månget land
innan ridån sänks ner över sista akten
och vi något trappar ner på arbetstakten.
O tavla i fjärran, vad himmelsk du är!
Du lockar med nektar, med friska bär!
Du är för vår vandring ursprung och mål.
Du är både vår Moder och vår segerskål.
Av din existens vi livet på jorden berikar
och två stridande parter till samförstånd förlikar.
Du är Gabriel och de välavvägda steg
som gjorde att både mannen och kvinnan neg.


8.

Från vårt allra innersta uppstiger en röst
som i valda stunder skänker oss tröst.
Vi hör om ett inre som enar oss alla,
en plats dit många mjukt vill falla.
Vi är ju samma ande som fått många skal.
Vi enas genom att göra hjärtats val.
Till sfären bortom Himmelens hus
för oss snart våra allra innersta ljus,
och jag förvissas av rösten om att få se
högst märkliga ting som där ska ske,
ty långt bortom ytans skal och sken
leder oss blodet i artär och ven.
Mystikern förstår att ett andligt tal
måste ackompanjeras av konkreta val.
Jordens kommande tillstånd - ett paradis
om vi låter oss ledas av rösten som vis
oss alla till både frid och enighet för
medan vi lever och den dag vi dör.
Då öppnas porten till ett väldigt rike.
Blott i tanken vi skådat dess like.
Frukter och nektar blir där vår mat.
På borden vi skådar små silverfat
och en vackert utsmyckad glaskaraff.
I trädgårdens park vandrar glad en giraff
och andra vänner som också vet att vårt bud
är att lyda den tanke som är Herren Gud.