Alltets spegel (114-119)

dikter av Dan Sondenius


114.

Då jorden ej är nästa scen
är den vid döden blott en ven
och delar där kan del förbli,
leva blott som biologi.

Sju himlar är symboliskt det
som verkligt är en hemlighet.
Dörr byts mot dörr i rader.
Som vers i Upanishader.

Se Shiva bygger och bryter,
jublar glatt och vördsamt ryter
tills intet blir till allt och sen
blir artärs flod till blod i ven.

Sju dörrar öppnas och sju valv
får höra individers skalv.
Yttre delar är det som gör
att innersta helheten hör.


115.

Vi föds till flera av den lag
som vanligtvis benämns "samlag".
Det är en form som efter dig
får rätten att kalla sig "mig".

Vad gärning du gör bestämmer
på vilket sätt barnen klämmer,
hårt eller mjukt då de bakar
vad som deras värld omskakar.

Den minsta enheten du ser
är det lilla barnet som ler.
Proton och cell är livets kod
likt ettor och nollors uppbåd.

Det som styrs av en dators el
blir vid nollan ett märkbart fel
om tysthet i maskinen ej
då ordnas av elektrisk grej.


116.

Från kant till centrum vill alla
som hör gudarösten kalla.
I det innersta vi ett är
och känner då vad helhet bär.

Ej skilda åt i det Ena
vill vi precis allt förena.
Vi har då inget ego mer
som missfärgar vad ting vi ser.

De olika rummens sfärer
är de skilda atmosfärer
vi behöver för att bli till
i en värld som aldrig är still.

Den jag blir i nästa rum vet
att andra rum är hemlighet.
En illusion eller ett rum
som är annat i varje tum.


117.

Men oavsett rummen som finns:
Viktigt är att vi Lagen minns.
Att rätten av godhet uppfylls,
att buden av kärlek uppryms.

Då delarna växer till ett
får vi ett mer likartat sätt.
Vi kan då blott en sak önska:
att hela världen får grönska.

I hjärtat finns de normers bud
som färgar livets vandringsskrud
med lycka och med den smärta
som går in och ur ens hjärta.

Vilse går vi förutan stav
som Gud åt ledarn Moses gav.
Vi vänder nu till den öken
där man kände offerröken.


118.

Moln täckte bergets höga topp
när stegen fick Moses dit opp
med magnetens kraft och den glöd
som gör syndiga världen död.

Hur tavlorna graverades
ej flertalet serverades.
Plötsligt sågs två tavlor med bud
att läsa i sten och från Gud.

Det hjärtat rymde fick avla
bud på mer än en stentavla.
Det var bud ifrån den som hög
visste till vad troende dög.

Djupt i Alltet viljan lever
och blir sen till yttre seder.
Meningen måste då slå rot
i en sådan som går på fot.


119.

I öknen tillväxte en här
under ledning av Han som är.
Befolkningen rörde sig väl,
ty grupperna hade befäl.

Med boskap som gick på bete
man köpte och sålde vete.
Nomader som vet vad de gör
sin boskap över marker för.

Då djuren blir fler än förut
föds det fler som får namnet Rut
och större lån kan tas och ges
om inget viktigt förbises.

Fler händer blir för soldater
större styrka, fler dukater.
Konflikter vinns av den sorts list
som vet hur man tackar för sist.