Två dikter: Våglängder och Ursprunget

två dikter av Dan Sondenius


Våglängder

Den skinande glaspärlan
gav mig strålar från en gårdag
jag inte ägde. Dessa strålar
var dröm och inte minne.
Djupt inom oss är det samma ton
som spelas då vi där vibrerar
av det blott anade.
En vind av evighet
sveper våra kroppar framåt
på en väg där minnena utgör
åldrandet. Det första leendet
utgör själens hud.


Ursprunget

Himmelens hav är blott
skenbart öde.
Vi kan inte räkna dess strålar,
vågor som sakta svävar fram
för att berätta oss.