Hjärtats djup (8-14)

en diktsvit av Dan Sondenius


8.

Långt inom oss finns den
ursprungliga tiden. Det första
klockslaget ekar i mitt hjärtas
djup. Våra gemensamma sandkorn
delar samma timglas av
oåtkomlighet. Djup är vår
sanning, förvarad i det innersta.
Samma kropp, samma skal, täckte
våra själar innan delningen.
Vår själs längtan är jagets hunger
efter ett flytt gemensamt vi.


9.

Hon stiger upp ur röken
för att skingra den. Omsvept
av det röda tyget ger hon
blombuketten kraft. Det är
en djupare form av estetik
att låta själen uppfylla
rummet, det som en gång
var öde. Hennes trippande
steg får vår andning
att tystna.


10.

Juvelerna bär vår längtans fågelsång.
O rikedom att se utan att äga!
Bland stenarna vid havet förvandlas
jag av vågorna. Jag blir ett med hav
och strand. Till safirens glans flyr
min själ, då jag skådar betongen.


11.

Glaskulorna rymmer alternativa
världar. Du skådar in i dem och ges
av andra ett falskt ljus. Men på väggen
hänger en tavla med en värld av färg
som ger din tanke kraft. Jag går in
i den världen när jag vill bli verklig.
Då flyr jag vår vardags illusion.


12.

Muren delar oss i två delar.
Bronset på andra sidan blir ett
oåtkomligt silver. Vid muren
trevar händer, giriga söker de
föreningens luft. Andra vänder
sig tvekande bort. Då vi skådar
fåfänga försök att hoppa högt
finner vi den borttagbara stenen.
Guld och silver förvandlas, då
murens stenar ej finns här mer.


13.

Friheten är ingen dinosaurie
som bestämmer åt oss. Friheten
är en osynlig fågel som finns
i våra hjärtan.


14.

Havets vågor smeker strandens stenar mjuka.
Så många vågor som fuktat stranden! Havets
vatten andas och generationerna krymper
till något smått vid jämförelse. Denna själ
fanns också på korset. Detta vatten
är ett heligt blod.