Alltets spegel (103-108)

dikter av Dan Sondenius


103.

Mot kusten skeppet strävar
med sin last av okänt ljus.
Av skräck dess besättning bävar
då stormen väcker vågors brus.

Var och varannan ska väckas
då fina vaser går i kras
och hatets eldar släckas
av nya vänskapens kalas.

Vi är styrda av det Samarkand
som vi djupt i drömmen söker
och som vissa ser som det land
där man bara fredspipa röker.

Ut över de stormiga djupen
seglar vi på sökarnas hav
och parerar mellan stupen
tills vi finner vad vi gav.


104.

I mänskors inre finns den röst
som är för helgonen en tröst
av vilken de ett välljud skänker,
vågor som i eterns hav blänker.

De visa har den stämma klar
som oss till Herrens höjder tar.
En sällsam lycka där vibrerar
ty Ordets ekon där orerar.

I berget finns den malm och sten
vars vatten i artär och ven
för floder till ocean och hav
från födelse till slutets grav.

En tråd genom allt liv löper
från uratomen via mat vi köper
till de många organismer
som förenas efter schismer.


105.

Alla dagar bildar en flod,
vars innehåll är gener och blod,
som oss från ett enkelt urhem tar
till stjärnrymdens kristalliska kar.

Vi ser i Alltet samma bud:
ord från allas Herre och Gud.
En var kärnan som blev många.
Det Ena nyttjar vattenånga.

De många har det Enas bliv
att tacka för existens och liv.
Vägen tillbaka till det Ena
ska de många åter förena.

Lycklig den som tidigt fattar
att det utför med delen rattar.
Fokusera på målet och bli klar
innan solen förbränner dina dar.


106.

Fåglar och växter också är
delar av Han som evigt är.
De söker på sitt särskilda sätt
att skilja mellan fel och rätt.

En dag ska materien försvinna
och den fridfulla Anden vinna.
Vad som ytterst är väsentlighet
bor i hjärtats avskildhet.

Till en annan levande sfär
förs vår skira atmosfär.
Där levandets låga brinner
blott delarna försvinner.

Det Ena är tänkande, Gud,
som sätter mål och formar bud.
En kropp får anden och jord
är vad som gestaltar ord.


107.

Under vår sekund på jorden
förstår vi ej visdomsorden
förutan en levande själ
som troende vill oss väl.

Vi guidas av visa till det mål
där nektarn hyllas i en skål
varmed vi med allt förenas
och bilder av Satan stenas.

Oändligheten finns i det lilla,
allra innerst i hjärtats stilla,
och vi når med hjärtats slag
sanningen om blodets lag.

Den okända framtiden vet
vad vi kallar hemlighet.
Ljuset kan då manipuleras
och konstanter avpolleteras.


108.

Vet man mer tycks det vissa
vara vad man förr hörts gissa,
ty kunskaps ljus gör klar
ting som dolt i dunkel var.

Vägarna framåt är ej raka,
går ej efter linjal utstaka.
Ett kryphål och vi kanske ser
hur man i annat universum ler.

Men vår vandring kan ej förstås
om det inte nu tillbaka gås
till den tid då Guds gnista tände
öknens buske till tal som brände.

En vy av färden röjer sikten
och blir för syndarn vad bikten
kan bli för det inre och stängda,
det av Jaget glömda och hängda.