Alltets spegel (79-81 )

dikter av Dan Sondenius


79.

Små smaragder av ljus i kvällen är
vad som trötta tvekande till tält tar
där Herrens Ande alltings centrum bär
med nektars dryck i fint smyckade kar.

Vad all gråhets tristess i falskhet svär
mot den sång som Guds harpa spelar klar
och som minner oss om allt det som var
då Edens trädgård bjöd oss frukt och bär.

Åter hör vi smärtan i gråt av sorg
när dagen mot sin mörka skymning går
och vi priset för dagens läxa får.

Men där i Härlighetens höga borg
ska natten lysa av ett evigt ljus
vars låga av all samlad sorg gör grus.


80.


Det finns en man, Khidr, som gör jorden grön
då han klok fram över markerna går
och sin sundhet i jordens lager sår.
Han är ett svar på var sökares bön.

Osynlig är Du för den som i kön
av vilsna människor, likt hjordens får,
en längtan har efter den ljuva lön
som är blommor och grönska där Du går.

Vi vill ledas av gröne Khidrs karta
som för oss till höga Himmelens mål
och till en i nektar utbringad skål.

Khidr är blodet i varje aorta
som får hjärta och hjärna att enas
att i Gud med livet självt förenas.


81.

Vardagens lycka är en enkel sång
om kaffekoppen, vars härliga smak
över mina smakkörtlar håller vak,
och toner om den bok som gör mig klok.

På bordet är världen inte så trång
att jag vill höja lägenhetens tak
och finna en för färden bättre gång
än bordets bok och kaffekoppens vak.

Guds tankar i det där enkla blänker
med en ljuv, ständigt levande gnista
som det är vart hjärtas sorg att mista.

Vid min kopp jag efter läsning tänker
på allt det som livets sfär kan smycka
och på vad man djupt inne kan tycka.