en dikt av Dan Sondenius
Den gamla saluhallen
Den öppna hallen bar bilderna
åt oss av den gångna dagens handel.
Vad många grönsakerna en gång var
som folk greppade snabbt om och
förde bort till egna avlägsna rum!
Jag minns ännu barndomens timmar
då allt var nytt under saluhallens
höga och drömskt välvda tak.
Jag ska stå där bakom borden
och sälja frukt och grönt en gång,
tänkte den pojke som blev jag.
Jag har ej längre hans släta drag
och hans tankar äger jag inte.
Helt annorlunda har jag formats
av tiden utanför denna hall
där håret vill återfå sin färg
och huden befrias ifrån gravyr.
Mot ett större djup och allvar
strävar den vuxne som går mot
livets oundvikliga höst, men hur
vi än strävar vandrar vi bort
ifrån barnets självklara kärna.
Vi bygger bilder i vårt inre av Gud
för att få åter vad som flytt.
söndag 6 januari 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
