Hjärtats djup (57-63)

en diktsvit av Dan Sondenius


57.

Den tidiga morgonen
öppnar upp ett fönster
för fågelsången. Gud
talar till oss via
fåglars röst.


58.

Tyst är sagan i rummets
mörker. Utan ljus idisslas
drömmen för de halvslumrande.
Divanernas sidentyg avspeglar
en annan sorts prakt än den
materiella var gång en solstråle
träffar dess tyg. Reflexerna
ger oss en smak av nektar.


59.

Av strålarna kommer orden:
"Varde ljus!" ur Logos flödar,
Guds ande och eviga förnuft!


60.

Gud finns inte avskild i det yttre.
Det är ur en inre kärna vi spirat.
Som blomblad har vi vecklats ut, tätt
intill varandra. Vi kan känna daggen
en tidig morgon förebåda sommardagens
ljus. Värme uppstår den dagen av
våra förenade hjärtans slag.


61.

Hör inte på den som säger
att vi inte tillhör varandra,
att Guds universum inte är vårt!
Denna oändlighet är vår Himmel
då tanken är klar. Helvetet är
förnekelsen. Att förneka vår inre
källa är att beröva oss släktskapen
med varandra och att skilja av Gud
som någon bortom alla själars krets.


62.

Se, molekylens atomer
vill höra tillsammans. Den
spänning som anbringas
för att splittra bör istället
söka ensamheten för att
bilda nya kedjor.


63.

O konst! O vetenskap! O värden
som håller oss uppe och som
lovprisar skapandets ögonblick
och det eviga nu som finns
bortom bilderna av ögonblickets
skörhet. Briljansen i det sedda
blir minnen att bära på färden.
En dag ska vi avtäckas och
bilderna av det gångna ska
rekonstruera vår dröm inför
den eviga dagens domare.

Hjärtats djup (50-56)

en diktsvit av Dan Sondenius


50.

Små insekter och stora djur
kan befria människan
ifrån hennes skal
och få henne att förstå
att allting inte är mode.


51.

Se hur pärlorna glittrar
på sidentyget i sin
flykt undan grusvägen!
Beundra det vackra
då det glänser! Se därför
skönheten hos en slät, mjuk
liten sten eller i kristallen,
den som säger: "Jag är
verklighet!"


52.

Delar av ett större poem
är dinosaurier, insekter
och mer eller mindre glittrande
stenar. Dikterna binder oss
samman, väver ett stort tyg
vars tunna trådar är vi.


53.

Bland blommorna
ber jag tyst min bön,
medan du söker efter
mig i kyrkan. Som en
farisé vill jag inte
posera en tro, en
filosofi om livet
och Alltet. Av ett
djupare djup vill jag
ledas. Av templet
i mitt hjärtas ljus.
Logos är en ande
och Logos vill vara
i mitt hjärta och Logos
säger att blommorna
och bladen ska
vara min bön.


54.

Och inse, vän av fraser,
att i böcker ligger tankar
konserverade och väntar
på att konsumeras.


55.

Jag är en varm anhängare
av kretsloppstanken och
vill därför nyttja böckernas
lärdom under min vandring.
Tankarna placeras tätt
intill varandra i mitt hjärtas
bibliotek. Jag känner starkt
att böckernas tankar är kloka
och att Gud visat sig för mig
i blommor och blad.


56.

Den yttre sången
ska tystna
och vi alla
sugas in i djupets
väldiga saga.
Råttorna ska
inte föraktas.
Vi delar dna.