Alltets spegel (11-12)

dikter av Dan Sondenius


11.

Då vi sluter våra ögon vi inget ser.
Då vi går i sömne vi ej om klarhet ber.
Vi tror vi har allt vi hos oss behöver
men har blott det som oss riktigt söver.
Den verkligt förvirrade saknar ej sin kompass.
Han anar ej att bränslemotorn är kass.
Alltings mening kan för den förvirrade bli
att sakna mening och spotta fram ett "tvi".
Ack, vilsegångne, att du ej anar felet
att du förnekar alla regler i spelet!
Av alla riktningar gör du en väg med målet
där du dricker utan segervrålet.
Du ser ej vad världen bjuder som frukt att smaka.
Du vet ej vad att bjuda till kaffe och kaka.
Kanske kan du i bästa fall något beundra
det som får andra att fråga och undra.
Men djupets lycka når du inte utan dröm.
Det räcker inte med enbart sömn.


12.

Lärdomen får oss att förstå
men poesin får oss att framåt gå,
ty poetens ord får det att bildas vågor
där förut fanns blott tysta tankars frågor.
Av känslan drivs din tanke dit hän
där du ödmjukt vill böja dina knän
och ropa Guds namn i glädje av att höra
poetens ord ditt hjärtas känslor röra.
En fågel flyger där uppe i vår sky.
Den vill sig endast till goda hjärtan ty.
Då vi går framåt under vår vandrings färd
vi fylls av kunskap och man blir nästan lärd.
Livsfilosofens tankar är de verktyg som då
är lämpliga att i sina händer få.
Något händer inom den mänska som läser.
Inom henne så mycken visdom jäser
att frid och förstånd lyser ut till alla
som ser Gud en mänska till sig kalla.
Vandringen behöver ju sina funktionärer,
precis som kommersen sina miljardärer.
Innan ridån går ner över sista akten
bör vi gå med i vänskapspakten.
Guds ande kommer då att evigt lysa
i ett hjärta som uppvärmt slutat frysa.