Två dikter på fri vers (8-9)

dikter av Dan Sondenius


8.

Den samhällsfilosofi
som inte räknar med
individens önskemål
torr som torkade löv är
att den ej någon
mot högre höjder bär.
Vi har att vandra
in i vår egen existens
och uppleva hur dagen
bleknar till kväll och natt.
Jag suddar ut mina tankar
för att kunna fyllas av nya.
O svävande vind, vars
moder är Tystnaden,
ett urhem vars kärlek
blev atom och liv.


9.

Varje uppvaknande
är en återfödelse.
Varje steg på vägen
är en längtan efter
tystnad och högre höjd.
O ljuva mirakel
att leva och skåda
in i Alltings mitt
där evigheten ler
mot förgängligheten
i min blick!
Att somna in är
att få börja leva
med mer av värme
i sina ådrors blod.
Ljusårs eoner komprimeras
i några droppar blod.
Vi visas upp i Alltet
för att Tystnaden
vill höras.