Del III. Alltets spegel (39-41)

dikter av Dan Sondenius


39.

I nattens djupa inre skiner
Alltets största diamant.
Den över allting skiner
och är det enda som är sant.
Från början och till slut
världens inre basunerar ut
att blott Gud är den som är
levande i Tid-rymdens sfär.


40.

Det är då du andas och känner
som du och ditt inre är vänner.
Då du känner dig levande och fri
är du och Gud Fader ett vi.
Till det som är alltings mål
för ni det höjda glasets skål
och i en tystnad som är ljuv och still
vaknar våra själar till.


41.

Oss alla ett lugn besegrar där
en mogen vänskap är.
Till djupet förs våra ord
av den som av korset smord
gav dryck åt alla med törst.
Hans hjärta var av allas störst.
Vi vänder andra kinden till då vi ser
hur busfrön om klokskap ber.
Bittra tankar, handlingar och ord
ska inte vara vårt bord.
Såväl samarit som kanané
ska räknas som hebré
dagen då änglarna blott hör
vad Herrens hjärta rör.