Alltets spegel (51-53)

dikter av Dan Sondenius


51.

Trädens rika och nyttiga sav
är vad lycka till bladen gav.
Bladen är mänskor som vajar i vinden.
Träden är djupet som vänder på kinden.
Mullen för träden är alltings grund.
Den gör var sökare frisk och sund.
Ej kan elaka knep att föra fel
göra mjuk den som rädslan format stel.
Mjuk blir var själ av ett enda bud:
Den kärlek som är vår innersta Gud.


52.

Vad är bättre än den väg
som leder in i alla färgers dis
och där formar klar den sed
som brinner bättre än samlad ved?
Vi är bränsle för den färd
som är ett av många sätt
Gud realiserar Levandet.


53.

Dessa timmar, dagar och år
som så snabbt ifrån oss går,
de är bara ytans skymmande skimmer,
ej det som är evigt och av annat timmer.
Lugn är den kärna som skyms av blåst.
Du finner lugnet då det ej skyltas "låst".
Då den eviga friden är verklig
ter sig vardagen blott märklig.
En äkta värld av kärleks djup och sans
ska ersätta den falska som förut fanns.
Vi finner att vi har samma djup och själ
då ytans skimmer har sagt sitt "farväl".