En lyra som bröts

en dikt av Dan Sondenius


En lyra som bröts

Ung var jag då du med kikaren såg
att jag kunde tjäna dina syften. Alla
preparat du gav mig skulle få mig
att snava på den grusiga stigen.

Du var långt ifrån mig, gav mig
aldrig värme. Men du såg i din kikare
ett värde att få mig att snava. Fick jag
äga mina egna tankar? Jag frågar.

På livets väg ganska långt jag hunnit
och har nu missat det som kunnat ge
min ålderdom milda glädjens färg.
Du segrade med dina preparat.

Skyddad kunde du se min vandring
som du noga stakat ut. Jag ville inte.
Men din lek blir bara allvar för den
som sörjer den brutna lyran.