Djupt inom en man

en dikt av Dan Sondenius


Djupt inom en man

Ensam i grönskan
där pilträden majestätiskt
tronar vandrar
en äldre tankfull man.
Moln finns ej på himlen nu,
men kanske finns de i hans tanke.
Bland frågetecken och moln
är det inte lätt
att se raka svar.
Dock var det
i denna de lummiga
trädens och buskarnas
del av staden
som den gamle
vandrade som ung.
Han minns sin egen
häpnad inför dammens
mörkgröna vatten, hur
näckrosorna fascinerat
och gett upphov
till frågor. Ligger de blott
lätta, liksom vilande,
på vattnets yta
eller finns det rötter
som håller varje
näckrosblad på plats
med sin tyngd?
Där, i grönskan,
bakom pil och bok
står vid en liten
grusgång några
vackra björkar
på rad. Där
sprang han som
liten fram och åter
med sina kamrater.
Långt innan livet
blev ensamt av sorg
fanns glädjen här
bland snabba cyklar
som bromsade in
med tvära streck
på grusgången.
Härliga miraklers
tid, du lek
för de fria!
Så ljuder minnet
inom mannen.
Här har fågel
efter fågel fått
sitt liv, levt
bland näckrosor
i dammen och sökt
skugga bland den tätt
växande vassens strån,
då de ej spanande
strykit över skyn.
Där har and
och höna, häger
och svan svalkats
av dammens vatten.
Där har gås
gett glädje
så som gässen också
nu ger åt den ensamme.
Här ropade man
i glädje mitt namn,
tänker mannen.
Men nu finns varken
rop eller glädje mer.
Så smeker vinden bort
alla minnets blad.
När nu mannen
med sorg i hjärtat
minns de glada dagar
som lekts här
drar molnen sitt täcke
över solen.
Prat från cyklande
barn som stannar
vid dammens gräs
får den gamle
att skynda på
sina steg. Han hör
att glädje finns
i unga hjärtan,
där strupen snart
blir överfull av ord.
Mot husen vandrar han,
då varje lek
bör lekas av fria.
Där, långt borta,
finns vad som skymtas
snart. En rad höghus
som sträcker sig
stramt mot ovan.
I ett av husen
mot vägen
finns en våning
bakom grön gardin.
I just den våningen
väntar en bok med ännu
ofingrade blad. Den gamle
ökar stegens snabbhet,
då kaffesmaken redan
förnims i hans gom,
en försmak
av boken.