Alltets spegel (9-10)

dikter av Dan Sondenius


9.

I den fuktiga gatstenens spegel
ser vandraren röda hus i tegel.
Också visioner av ett helt annat slag
ses där speglas då det är ljusan dag;
då var tanke är redig och hjärtat slår
med kraft och värme för den som sakta går.
Djupast i oss finns klädd i praktfull skrud
den som är en helt osynlig gud.
Drömmen i vårt hjärta, den allting ser.
Den är ett med den verklighet som ger,
skänker oss vad som värmer alla,
både lite frusna och mycket kalla.
Blombladen knoppas i den spegelglans
som till världen drar ett stråk av trans.
Den inre guden är också det yttre skal
som omsluter alla partiklars bal.
Vad  är vår frihet i detta kugghjul?
Att födas i slott eller i plåtskjul?
Vi blommar då hjärtat slår ut.
Då en handling på plågor tar slut.
Vår frihet är att vattna växterna och den jord
som djupast sett är vår Herres ord.


10.

Vad mycket det finns som förtär
det som gott för våra tankar är!
Sorg och olycka blir den aga
som får oss att bittert börja klaga
över alla våra feltänkta val,
orsaken till våra svåra kval.
Men det finns en Gud bakom allt sken,
en regissör för också nästa scen!
Vi kan tvaga syndens börda från vår kropp
och vinna krafter i form av det hopp
som är en obeskrivlig energi
för varje varelse som riktigt fri
vill vinna vad som bara vinns
av den som goda eder minns.
Till kungen över kungarna vi svär
att plantera buskar som ger goda bär,
att aldrig småaktigt bekriga
istället för att förståndigt sammanviga,
ty delar som tycks stöta bort varann
är delar som också kramas kan.
Förlåt din nästas många fel
så växer det som är just din del.
Med aktning man beser den som klok
handlar som det står skrivet i en bok,
den vars kapitel är förmak och kamrar
i vars inre Guds ande hamrar
med den styrka som formar natt och dag
och som formulerar all kärleks lag.