Klarhet och andra dikter

dikter av Dan Sondenius


Klarhet

Det mesmeriserande ljuset
lyser i skymningen
med en makt
som genomtränger natten.

O stråle av purpur
som når mitt hjärta
när alltings stillhet
fördjupar visdomen!

Jag är ingen fånge
i dessa kedjor
ni gav mig
om purpurstrålen ser mig!

Jag är inte en slav
med skyldighet att lyda
era kommandon
om djupets röst når mitt öra!

Stark är kärleken
och rättvis den seger
som befriar oss
inifrån.


Sången

Gråsparven såg vår längtan
och gav oss en enkel färg,
ty hoppets tro och förväntan
lyser inte röd ifrån sin märg.

Djupets inre seglar utåt
mot himmel, hav och kust
och lockar med sång hitåt
en sällsam andes lust.

O röst som i naturens skog
och i dess vida vy
förstår när vi fått nog
och vill vår vardag fly!

Till drömmen leder oss det ljus
som fågeln sjunger ut
och som skapar normen "bjud!"
vid tanken på ett plötsligt slut.

Du, fågel, leder vår gång
djupare in i våra jag
med den innerliga sång
som är min livsmenings lag.

Aldrig kan tjocka böcker ge
vad enkla ord i naturen
om jordelivet får oss att se
vid dörren till vardagsburen.

Sångens smaragder glimrar
bland tall och gran och bär.
I kvällen de ljuvt skimrar
och de hoppets lycka är.


Fabriken

Redan på fabriksgolvet,
vid maskinens fot, sökte
blomman mitt inre. Fabriken
var inget fängelse för den
som såg parken och
entrérabattens blommor
som också viskade sorti.
I minnet måste jag gräva djupt
för att återskapa arbetsdagen,
vill inte förgylla slitet
eller enformigheten
bara för att jag sett
blommorna. Men minnet av
rabatten och av en
liten blommas blad
var vad som gjorde mig glad
och dess djup färgade
min själ. Jag är säker:
fabriken var inte grå!


Det stora släktträdet

Vad jag i skogens ensamhet söker
är eftertankens klarhet
som villfarelse möter
med ädla sanningens uppenbarhet.

Fasanerna flyger fritt i det gröna
och visar sin vackra takt
att i färgerna sköna
bjuda oss vandrare på fjädrars prakt.

Där i djupet av alla träds omkrets
förenas mänskor med djur
genom att utan all hets
skåda hur de rör sig utan en bur.

Bilden av frihet är vad vi skådar
då vi utan ett galler
paradis förebådar
i vad till oss från himlen faller.

Vi är grenar på samma stora träd,
ni djur och fåglar och vi.
Ja, vi är alla släkt med
de som oss går eller flyger förbi.