Samhällskritik

Av Dan Sondenius


Samhällskritik

Från hög höjd skådar
flera ögon mot vår vrå
och högt de åt oss vrålar
att tysta framåt gå.

Till grå dimmas rike
leder oss deras rop.
Vi hamnar snart i ett dike
eller trillar ner i en grop.

Vart har Frihetens vindar farit
om det är detta som vi får
då eldiga tal har varit
och vi åter ensamma går?

Endast drömmar kan löna
vår vandring framåt här
där kampen gäller det gröna
och sånt som frukter och bär.

Vattenbrukens skördar
blir lantbrukets svar
på datavärldens nördar
som till oss framtid bar.

Vad vi konsumerar gäller
det som till oss för
frukter eller det som skräller
då det ej tillverkas bör.

Med avsaltat vatten
vi ökar mängden mat
och lyfter tacksamma hatten
då vi minskat orsak till hat.

Ni som talar om frihet:
Investera i vår framtid
som det lyckliga biet
och vi får nektar hemmavid!


Farväl

Farväl, dikter, som vingar
åt mina ord! Ni kan
inte längre bära min tanke
utan stannar tysta i etern!

Vad som var glädje har
blivit sorg och rimmen
rostar då det nu är vinter
för alla assonanser.

Blott löje är det ni sprider
med strofers haltande behag!
Diktens ord får ju ej gasen
att exploateras samtidigt med oljan!

Svaga svävar massa dikter bort
till närmast ingen nytta.
Då eget diktande en gång var glädje
vill jag låta punkten vara vag.