Två dikter på fri vers (3-4)

dikter av Dan Sondenius


3.

Färgens mättnad är en divan
för tingens glans. Månen
ler mot solen då himlens
mörker döljer våra tankar.
Från divanen: tyg för
våra drömmar och konst
som med lätt hand leder
hantverkaren till ateljen.
O verktyg som folk förr
format för att göra
materien mjuk, formbar
som en midja och höfter
som söker lårens stöd
och sans! Vi är materiens
fångar men den fina tråden
i silket visar betraktaren
en väg till inre
rikedomars essens.


4.

Vad var det koppartråden
skulle leda om inte alltings
värme och kraft! Verktygen
vilar övergivna vid
trådrullen, medan alla
önskningar skimrar
i solens avmattade strålar.
Var varsam med vilken
ledning du biter av
om du har fräckheten
att nyttja den skenbart
kvarglömda avbitartången!
Vi samlas i våra
drömmar som elektroner
vid den magiska
koppartrådens glans.

Två dikter på fri vers (1-2)

dikter av Dan Sondenius


1.

Vid vägkanten blommor
som blickar åt den
fortsatta färdens brus.
Violer för vägvalen
och vid varje steg
är hjärtat fyllt av
en symfoni inför
det okända.


2.

Åt alla håll vandrar
vakterna vida
då fortets utkik
blickar drömmande
mot molnen.

Kärleken finns klar och ren
i poesin, utan kropp
men likväl med låga.
Vi ser lågan lysa upp
vinternattens mörker.
Plötsligt blir vinterns natt
sommar och vaken dag,
ty diktens magi har
väckt musikanterna.

Se, vi är bara försvarslösa
inför oss själva!