Fyra dikter till i sviten (15-18)

dikter av Dan Sondenius


15.

Myntväxlaren räknar
förtjänsten. Guldmynt
glittrar mot röd sammet.
O denna sång för det
drömmande ögat och
den färd in i djupet
som den företar
som inte växlar
bort sin vinst!
Vid alla böckers sida
noterar jag hur vissna
tankar faller bort.
Dessa fåfängans notiser
som ändå inte kan
gripa det stora!
Små delar översköljs
av det obegripliga.
Men mynten som glänser
på det röda tyget
är långt borta
från havets vågor.
På stranden lekte barn
som greppade småsten
för att senare växa
och då växla småsten
mot småmynt. Ack,
vad vuxen du har
blivit, du som
förlorat din dröm
på stranden! Större
pengars underbara vinst
kan du samla. Du
kan köpa en större
och rödare duk
men aldrig återfå
vad du förlorade
på stranden. Det finns
dock kvar där att
samlas av andras fingrar,
betydligt mindre än dina,
och de binder samman
det som förlorats
med egna småstenars vinst.


16.

Fjärilar kommer emot oss
flygandes med fjädrar.
Denna slags form och färg
är vår vandrings poesi.
Jag hör flöjten redan.
Den ska höras tydligare
mot kvällen
och då ljuset dämpas
erfar vi färgprakt.


17.

Månen ser att mina drömmar
är sådana små ballonger
som också andra blåst upp,
långt innan den horisontlinje syntes
där min väg blev liv.


18.

Vägen framåt förutan svek
har att vandras av de sanna
och du bör ej vara så vek
att du vill livet förbanna.

Under promenaden märker
vi att det finns nåt som stärker
den som söker det som är klart
för att det är ljuvt underbart.

Det är vägens drömmar du hör
då du kånkande på din last
känner att du nog genast bör
njuta av en stunds stillsam rast.

Vik ej av ifrån det vägval
som dig så stolt och lycklig gör
att du förutan svåra kval
är den som åt oss lycka för!

Rasten får dig att vilja gå
för att i världen fröer så
där behoven finns för nåt grönt
att växa och bli underskönt.

Vid horisonten finns det mål
som är en hägring för oss nu
men senare blir segerns skål
då vi alla tilltalas du.

Fem nya dikter i sviten (10-14)

dikter av Dan Sondenius


10.

Vilan är det bränsle
själen behöver för
jordiskt slit och jäkt.
Insomnandet kan vara
hur filosofen svävar bort
för att ge meditatören
liv inom samma kropp,
nu förnyad med insikt
om Alltets eviga värld.
Jag känner kärnan tala
utan ord med våra liv
som stavelser. O brokiga
dräkt som den Store
Anden svept in sig i!


11.

Förnyelsen av våra liv
ger kulturen en annan roll.
Den levande dikten är
en fjäril som har att
sätta allt på spel.
Utflugen ur bokens
glaskropp kan vinden
driva den bort. Med fria
vingar kan den nå
ditt inre väsens kind.


12.

Ej är detta platsen
för klagan men jätten
som kontrollerar böckerna
mosar fjärilar som flyger fritt.


13.


Du blir inte rikare av
att få andra ut
på tiggarstråt. Det är
deras fattigdom som är din.
Du ser inte sanningen
på grund av brist på ljus.
Den inre rikedomens glans
kan lysa väg åt tiggarstaven.
Värna friheten men sätt ej
käppar i hjulet för min vän!


14.

Världen blir bättre av fria val
som sammantagna befriar oss
ifrån allt för svåra kval,
ty vi kommer aldrig loss
för utan den sorts dynamik
som gör den som vågar rik
och åt oss andra en trygghet
som kan utformas med snygghet.

Två dikter på fri vers (8-9)

dikter av Dan Sondenius


8.

Den samhällsfilosofi
som inte räknar med
individens önskemål
torr som torkade löv är
att den ej någon
mot högre höjder bär.
Vi har att vandra
in i vår egen existens
och uppleva hur dagen
bleknar till kväll och natt.
Jag suddar ut mina tankar
för att kunna fyllas av nya.
O svävande vind, vars
moder är Tystnaden,
ett urhem vars kärlek
blev atom och liv.


9.

Varje uppvaknande
är en återfödelse.
Varje steg på vägen
är en längtan efter
tystnad och högre höjd.
O ljuva mirakel
att leva och skåda
in i Alltings mitt
där evigheten ler
mot förgängligheten
i min blick!
Att somna in är
att få börja leva
med mer av värme
i sina ådrors blod.
Ljusårs eoner komprimeras
i några droppar blod.
Vi visas upp i Alltet
för att Tystnaden
vill höras.

Tre dikter på fri vers (5-7)

dikter av Dan Sondenius


5.

Ett skelett av stål
eller aluminium
bär upp strukturen,
rest över åkermarken.
Detta tempel rymmer
sådden och förnyas
medelst tillbyggnader.
O myror av arbetare
och entrepenörer,
ge oss fjädrar - prakt
och plymer - i grönt,
gult och lila att skyla
metallskelettet med!
Den sådden gror inom
den amatörskådespelare
som ännu inte sett scenen
och den ger vintern färg.


6.

Tulpanen är min längtan
och den färg
som ger vintern kraft
att föda våren.
Solen smeker blombladen,
dessa ömma blad
som är våra själar.


7.

Inom oss finns det nu
som vill överskrida dagen.
Inlåst bland dygnets timmar
vädjar Tiden
om en rumslig
förlösning.