Två dikter: Våglängder och Ursprunget

två dikter av Dan Sondenius


Våglängder

Den skinande glaspärlan
gav mig strålar från en gårdag
jag inte ägde. Dessa strålar
var dröm och inte minne.
Djupt inom oss är det samma ton
som spelas då vi där vibrerar
av det blott anade.
En vind av evighet
sveper våra kroppar framåt
på en väg där minnena utgör
åldrandet. Det första leendet
utgör själens hud.


Ursprunget

Himmelens hav är blott
skenbart öde.
Vi kan inte räkna dess strålar,
vågor som sakta svävar fram
för att berätta oss.

Diamanten

en dikt av Dan Sondenius


Diamanten

På bordet vilar en glaspärla
och reflekterar solens strålar.
Långt borta i ett annat universum
ett väldigt hjärta lyckligt vrålar
att en enkel kula utav glas
är en källa till glädje och kalas.
För alla som inte är en dum klant
är glaspärlan en verklig diamant.

Förändring

en dikt av Dan Sondenius


Förändring

En fjäril landar på trädets yttersta kvist.
Allt är annorlunda inför kvällen. Flera frukter
faller av sin egen tyngd mot den kyliga marken.
Hösten har moln som gråter och jag
ett brustet hjärta som förlåter.

Drömmens ord

en dikt av Dan Sondenius


Drömmens ord

Bland våningens många ting
var det bordets frukter som sa
min inre sanning: Frukten var ord
åt min tysta tanke. Silverfat
som persikor vilade på
var fundament starkare
än min vakenhet. Druvor
som vilade i en skål med
vacker fot visste sitt värde.
Jag sov inte vidare. Drömmens ord
fick mig att sväva långt ovan
den vardag som blir grå
av brist på visioner. I drömmen
svävar min tanke
fri från vardagens tyngd
i en oändlig rymd.