Den gamla saluhallen

en dikt av Dan Sondenius


Den gamla saluhallen

Den öppna hallen bar bilderna
åt oss av den gångna dagens handel.
Vad många grönsakerna en gång var
som folk greppade snabbt om och
förde bort till egna avlägsna rum!
Jag minns ännu barndomens timmar
då allt var nytt under saluhallens
höga och drömskt välvda tak.
Jag ska stå där bakom borden
och sälja frukt och grönt en gång,
tänkte den pojke som blev jag.
Jag har ej längre hans släta drag
och hans tankar äger jag inte.
Helt annorlunda har jag formats
av tiden utanför denna hall
där håret vill återfå sin färg
och huden befrias ifrån gravyr.
Mot ett större djup och allvar
strävar den vuxne som går mot
livets oundvikliga höst, men hur
vi än strävar vandrar vi bort
ifrån barnets självklara kärna.
Vi bygger bilder i vårt inre av Gud
för att få åter vad som flytt.

Förenande band

en dikt av Dan Sondenius


Förenande band

Stadens stenar gråter.
Alla dessa fötter som
betrampat stenplattorna!
Trottoaren för vandraren
bort från vilsenheten.
Mjuk asfalt är för
ömma fötter en vädjan
efter buskars rötter och ro.
Utan dogmer och katekes
är dessa trottoarer
som har plats åt oss alla.
Var kan friheten vandra
om inte här där det inte
fordras examensbevis?
Runt kyrkorna leds vi
av små smala gator
som leder bort
rusningstrafiken.
Vi går in i kyrkan,
besöker biblioteket
och handlar i butiken,
men är snart tillbaka
på trottoaren. Dit leds
vi också av tanken på
buss eller bil. En av- och
påstigningsramp för folk
som ställts lika av gatunätet!