Alltets spegel (29-30 )

dikter av Dan Sondenius


29.

Havsvattnet som ekande drömmar var
då klockan mig genom natten bar.
Öm var varje dröm. Som en hud
som blott väntar höra kärleks bud.

Jag är en klippa som mot kvällen
längtar efter mer upplysta ställen
dit själen kan finna sin stillhet
undan jordiska dagars vildhet.

Drömmen sveper över varje hav
med allt vad Du åt oss gav,
det Du bar i Din håg
att sprida med varje våg.

På stranden är man vid den sten
som visar sig vara mjuk och len.
Den som bär ett löfte i sitt väsen:
om en akt som följer på pjäsen.

Havets vågor drömmer för att vakta
den skatt dagen med sina timmar sakta
samlat för att vi här ska minnas
det unikt värdefulla i att finnas.


30.

En arena för vattnets infall och vinden,
för lockande smekningar mot kinden,
är den ocean av medvetande
där vi bör inleda vårt letande.

Impulser av olika slag slår rot
och bildar tankar med vittförgrenad rot.
Skugga och svalka vi får av klarhet,
men tankar utan rot ger mest barhet.

O Du som innerst håller den skål
som är sammet men också nål!
Vi lägger skörden i det inre fat
där klokhet föds och blir till mat.

Tunna membran av känslig hud skiljer
det inre ifrån det yttre och binder
inre rötter allt djupare till den jord
som är den Eviges bördiga ord.

Vår främsta insats är att leda molekyler
efter mycket genomtänkta kalkyler
till det mål som är en bragd, en fest,
då nord och syd enas liksom öst och väst.

Del II. Alltets spegel (27-28)

dikter av Dan Sondenius


27.

Morgonens svala vind
är en viskning mot din kind,
ett löfte av den makt
som är djupets vänskapspakt.

Ännu i pyramiden tindrar
vad som ej framsteg hindrar.
Ögon som i dess brunnar ser
bevittnar hur Alltets hjärta ler.

Plymer och solfjädrar viftar
där man ej troner skiftar
utan styrs av det hjärta
som förintar vår smärta.

Alla strålar absorberas av den blick
som bortser ifrån yttre fel och skick.
Blott den inre sidan är vad som oss tar
bortom alla timmar av natt och dar.

Tre trianglar och en cirkel rund
gör kvadraten rektangulär och sund.
Maktens sötma sprids i blod
hos den som att dricka rätt förstod.


28.

Himmelen lyser med mjuka moln över jorden,
granskar stillsamt vad som utgör orden,
det språk vi varelser i handling talar
då vi andra med tjänst och mottjänst betalar.

Havets vatten får vågorna i dans
då mänskor handlar utan vett och sans.
Svårt är att veta gränsen för det ting
vi kan sprida till andra vitt omkring.

Den dröm är sammet som stannar kvar
då andra splittrade till intet far.
Tyg, var stilla! Var en varjedags dag
som höjer sammetens mjukhet till lag!

Torgets grödor byts bort mot pengar
som går till kläder och nya sängar.
Ett möte där någonting byts är bra
om handeln för båda två är bra.

Djupt inom oss ett tempels längtan finns,
en känsla som flera generationer minns.
Som av en impuls vill vi sluka vad som farit
dit en gång en hög tempeltjänst har varit.

Alltets spegel (25-26)

dikter av Dan Sondenius


25.

Boken är som ett bevarat universum.
Man läser ivrigt och blir nästan stum
inför de tankar som inom en slår rot.
De ekar ifrån hjässan ner i varje fot.
Texten föds på nytt varje gång du läser.
Däremellan vila i hjärnan där den jäser
för att till slut bli en mycket mogen frukt
som äger handlings visdom men inte lukt.
Vi formas av böckers texter till kloka gubbar
som både kan lösa ekvationer och klyva stubbar.
Bok, du äger många sidor i varje exemplar!
Du är för mig en vän, någon mycket rar.
Visdom och nöje du bjuder åt oss alla.
Du värmer hjärtan och får oss mindre kalla.
Den inre resans bränsle är din goda text.
Av den får vi näring åt vår kunskaps växt.
Vi expanderar och kan om vi rätt förstår
inse att det är visdoms fröer boken sår.
Gröna blad på växter tydligt ser
att du av inre lycka mot dem ler.
Inte bara bilden de visar är lyckans källa.
Du känner inifrån hur anden vill dig svälla,
föra dig till den mycket höga höjd
där du blott säger "Jag är nöjd! Jag är nöjd!"


26.

Till varje dag i det pyttelilla
ser jag en hel värld av liv trilla.
Det yttre djupt i det inre finns
där de av Alltet sammanbinds.
I delen finns helhetens spegel.
I det hela finns delarnas segel.
Gårdagen finns i dagens nu.
Jag ser inom mig en bild: du!
Gud med hela sitt väsen rymmer
de som alla himlar skymmer.
Mer finns att orda om denna tro
vars främsta byggnadsverk är en bro,
den som går mellan olika tider och folk
och som åt hjärtats inre är en tolk.
Jag vill bli det hjärtas slav
som åt mig mitt livs frihet gav.