Alltets spegel (42-44)

dikter av Dan Sondenius


42.

Djupets vackra lagar är en tro
på en öppning och en önskad bro
mellan delar som alla vill dit
där de ses som endast en stor bit.
I grönskande kvistars många blad
ser jag vad som gör mig mycket glad:
en framtid som ska färga grön
stad och öken så vår värld blir skön.


43.

Vad läskande god är den saft
vi från vår vänskaps gömmor haft
att hälla upp i klara glas
som aldrig nånsin går i kras
och som åt vår vardag skänker
vad som ock i mörker blänker.
Kan jag ej mer av Ödets nyck
få mer av lyckans söta dryck
kan jag dock om och om igen
vandra tillbaka till mitt hem.


44.

Utan arbete och utan lön
har man blott att vara grön
och i Guds Ande söka det djup
som fyller bättre än världens sup.
O ni många kloka vars tankars jäst
för oss är den läsning som allra bäst
lyfter våra själar till den sfär
där man förnimmer Han som är.
Vår tid är bara ekots ljud
av en äldre tids tro och bud.
Men ett pärlband måste fästa
våra pärlor bredvid de bästa.