Alltets spegel (73-75 )

dikter av Dan Sondenius


73.

Milda sommarnätter som den här natten
sprider lyckans ljus och glädje i min själ,
ty värmen lossar kedjorna runt den träl
som av kyla nekas åtgång till skatten.

Skatten är en värld av ljuva drömmar
som kan levas tills de blir till minnen
vars krydda förstärker vardagens sinnen
genom att ge oss för färden tömmar.

Det är en dröm att vandra i parken
och se solens ljus växt och djur belysa,
att hålla om dig och inte frysa.

Det är en dröm att gå in i arken
som ska föra oss till en annan tid,
till Han som är ett evigt hemmavid.


74.

Bland solens strålar blir vi visst alla
till drömmande små väsen som ljuva
vill hoppa fram, från tuva till tuva,
och sedan svalkas av droppar kalla.

När havets våg sakta smeker stranden
försvinner falskhets bluff och båg och vi
kan leva bekymmerslösa och bli
som barnen bland slott de gjort av sanden.

Dock, Tidens våg sköljer bort det mesta
och gör att vår lyckas bilder är få
och nästan borta: minnen då vi var små.

Jag gräver nog som de allra flesta
i minnen djupt inne i hjärnans bark
för att i min vardag svalkas och bli stark.


75.

Alltets ande med stor insikt svävar
till varje på jorden levande del
och gör att den i gemenskap blir hel
utan ondskan som för slutet bävar.

O Ande som med Ditt djup frigör trälar
och låter den som förut varit stel
bli mjuk och avslappnad i varje del
och tacksam därför hon framåt strävar.

Se slutets strider är nuets brottning!
Utan kamp blir jorden inte helt grön.
Den tvekar, vissnar och blir mindre skön.

Det är de utkorades del av lottning
att vara de som sår de frukters skörd
som gör Alltets ande av lycka rörd.