Alltets spegel (82-84)

dikter av Dan Sondenius


82.

Vad vandringen i parken berikar
den vardag man ju annars lätt kan sky
då den saknar en lycka som är ny
när tristessen timmarna bekrigar.

Dystra moln mitt inre på allt betar
då dess flottiljer är den enda vy
som jag av dagens delar kan samman sy
för att fånga allt vad som är och var.

Parkens blommor är den änglarnas räd
som gör sikten på sina färger klar
då jordevandringen blir uppenbar.

O all grönska och alla ljuva träd
som visar mig vad som är väg och mål:
att smaka nektarn i naturens skål!


83.

Det är sojadryck, sallad och tomat
som håller mina smaklökar krya
och som får mig att var dag förnya
avtal om att krossa korn av hat.

Det är att inte vara som en lat
att söka den måltid som kroppen ger
en lycka större än allt silvers fat
och som bjuder anden på ännu mer.

O sunda pärlor som starkt lyser där
sökaren behöver sin vägledning
då hon av spannmål gör såsens redning!

Ej slakt är vad som ska vara den pär
som är främst i denna vår nya tid
då grönsak efter dödat djur tar vid.


84.

Jag ser var morgon som en härlig sol
med strålar för alla att beskåda
vad den Givmilde lagt i en låda
av små blommor som tulpan och viol.

Och på en kulle finner jag den stol
av packad jord med ett lager grönt gräs
där jag kan vila mig under den sol
som vet hur dygn i livets kedja träs.

Vad underbart att känna vinden här
bland allt det så jordiska och gröna
vi hänför till klassen av "det sköna"!

En försmak av paradiset det är
att höra, i det fria, fåglars sång
om den rätta vägen till Himlens gång.

Alltets spegel (79-81 )

dikter av Dan Sondenius


79.

Små smaragder av ljus i kvällen är
vad som trötta tvekande till tält tar
där Herrens Ande alltings centrum bär
med nektars dryck i fint smyckade kar.

Vad all gråhets tristess i falskhet svär
mot den sång som Guds harpa spelar klar
och som minner oss om allt det som var
då Edens trädgård bjöd oss frukt och bär.

Åter hör vi smärtan i gråt av sorg
när dagen mot sin mörka skymning går
och vi priset för dagens läxa får.

Men där i Härlighetens höga borg
ska natten lysa av ett evigt ljus
vars låga av all samlad sorg gör grus.


80.


Det finns en man, Khidr, som gör jorden grön
då han klok fram över markerna går
och sin sundhet i jordens lager sår.
Han är ett svar på var sökares bön.

Osynlig är Du för den som i kön
av vilsna människor, likt hjordens får,
en längtan har efter den ljuva lön
som är blommor och grönska där Du går.

Vi vill ledas av gröne Khidrs karta
som för oss till höga Himmelens mål
och till en i nektar utbringad skål.

Khidr är blodet i varje aorta
som får hjärta och hjärna att enas
att i Gud med livet självt förenas.


81.

Vardagens lycka är en enkel sång
om kaffekoppen, vars härliga smak
över mina smakkörtlar håller vak,
och toner om den bok som gör mig klok.

På bordet är världen inte så trång
att jag vill höja lägenhetens tak
och finna en för färden bättre gång
än bordets bok och kaffekoppens vak.

Guds tankar i det där enkla blänker
med en ljuv, ständigt levande gnista
som det är vart hjärtas sorg att mista.

Vid min kopp jag efter läsning tänker
på allt det som livets sfär kan smycka
och på vad man djupt inne kan tycka.