Alltets spegel (91-93)

dikter av Dan Sondenius



91.


Framåt genom tidevarven rör sig vår gemensamma
ursjäl. Den låter sig levas i alla möjliga former.
Stenens inre bär en längtan efter beundrande ögon och
smekande händer. Trädens blad är alla hälsningar ifrån
det förflutna och den gemensamma grodd som
kom till med vattnets lera som katalysator.
O mäktiga Skapare som låter oss ana vår egen ringhet
i det lillas storhet! Stor är den tanke som slog rot och
blev träd. Häpnadsväckande den sång som blev
fåglars kärlek i skyarna. Vår plats den förundransvärda
yta där grödor odlas och städer växer som vårt
gemensamma inre svar på det ovissa. Köpcentrena
är befästa borgar mot fattigdomen där var och en
tillåts förverkliga sin inre längtan efter färg.




92.


Den inre salens djup blir pärlans
sken och glans då meditatören
finner safiren. Det tar bara några
korta ögonblick för att håva in
fångsten. Längre sittningar fordrar
den mycket erfarnes vana och kraft.
Safiren är beständigare än
strålarna i dess sken. Vi är ytan
men också delar av ett
gemensamt djup. Jag lever. Jag
andas. Mitt hjärta slår. Gudomens
eviga värld är vårt gemensamma
djup. O visa män som skapat
tecknen för den eviga bokens lärdom!




93.


Med kaffe eller té i koppen
förgylls vardagen. Vi möts hastigt
i folkmassan och inser att du är jag
och jag är du och att vi båda är ett
uttryck för den eviga Anden. Till
våra medvarelser har Gud gett
förmågor vi människor saknar.
Vår ringhet uppenbaras i
gepardens snabbhet. Stilla tycks
vi stå. Vår blindhet uppenbaras
i fladdermusens flykt. Utan
lodande djup tycks vår blick vara.
Vår förmätenhet kommer i dagen
i vår specisism. Alla varelser är
vågor från samma strålande källa.
Också fåglarna har sina profeter.
Fråga kung Salomon som vet!

Alltets spegel (88-90)

dikter av Dan Sondenius




88.


Bortom skalets bräcklighet finns ett beständigt djup.
Med höjd och bredd lika och av glänsande metall
har källan beskrivits. Från andra sidan ej en kvadratisk form
utan en partikel, en pärla, utstrålande alla färger och allt
ljus och inrymmandes allt liv långt innan livet  fanns.
Sådan har Gud, vår källa, beskrivits. Av visa personer
som skådat djupt in i världsalltets mörker och långt in i
själarnas djup har Gud som ursprung beskrivits så. Hermes
som leder folk över floden förstår. Gabriel med änglarna
förstår, emanerade som de är från den ej sedda källan.
Följden av strålarnas magnetism kallas liv och formas
som ett skådespel med oss som några av aktörerna.
Moses såg gudomsdjupets behov av att manifesteras.
Den magiska staven leder oss över floderna. Hermes
och Moses och den eviga lagen i våra hjärtans djup!




89.


Havets vågor rullar in mot stranden
och ger sandkornen en stund av
extra liv innan de spolas ut till havs.
Våra minnen är vågor av ett
medvetande som lyfter oss från
sandbädden för att låta oss lösgjorda
nå det okända. Slutligen når vi
den magnetiska källans djup, dock
inte utan dervischens tålamod
och övning i att imitera vågorna.
Så rullas också religionen ut som
en serie vågor. Samma hav omgrupperar
sina vattendroppar för att nå den
extra styrka som formar framtiden
av gårdagens upplevda ljus. Gud
var en brinnande buske för Moses
men också en människa i det heligas
inre. En fackla gavs Moses att lysa
upp på vägen ut ur fångenskapens
mörker till ökenvandringens dimma.
Och facklan brann i templet och
talade om förnyade seder i kommande
tider. Jesus blev en fackla för
folket, ett ljus i den dunkla värld
där nu ett mönster kunde ses
och som satte historiens händelser i
ett förklarat sken. De heliga texternas
profetior uppfylldes men profeternas
visdom behöver inte ständigt nya källor
utan ur brunnarna har vi att ösa
livets vatten. I det redan sagda finns
den dolda meningen vi har att vaska fram
med en guldgrävares tålamod. Dock vet
den kunnige att sökandet efter ädla
metaller underlättas av den magnet
som finns i våra inre salar. Där finns
den rätt som vill bli till lagens paragrafer
och än mer till mänskliga handlingars skrud.
Så gladdes templets präster inombords
då de såg sin Son vandra med facklan
och sprida ljus! Slutet var nära, slutet på
den gamla tiden, ty magnetismen från
den mystiska urkällan gav nya former
för den mänskliga andens liv.




90.


Böckerna bär tecknena, de heliga vägvisare vi behöver
för att avkoda vårt inre. Avkodade blir vi först ett  med
oss själva, vattendroppar som reflekterar ursprungspärlans
alla färger. Därefter blir vi ett med Alltet vars länkar
finns djupt inom oss att haka fast i. Vi når förståelsen
av att också vi har ett uppdrag, att också vi är Guds barn.
Ett nöje och en plikt blir det att förbättra förvaltningen
av vår jord. Se Messias i mannen som tar upp en bortslängd
soppåse och för den till en lämplig plats! Se Messias i
de människor som gör soporna till resurser för nya varor
och för konsumenters bruk! Alla gränser mellan oss
är bara tillfälliga ledmärken för att få oss att förstå oss
själva och den lysande pärlans kraft.