Alltets spegel (94-96)

dikter av Dan Sondenius


94.

Vid bergets fot anar sökaren
höjden och vidden av sin vandring.
Bland himlens moln tecknar sig
Himalayas spetsar, tecken åt
de troende att "här är målet".
Trött kroppsligen kan vandraren bli
och också lida brist på syre,
men bergen resonerar ursången
och hjärtat fylls av sitt röda blod.


95.

Det är sent under vandringen på
den smala stigen bland bergens
toppar, men aldrig för sent
för en klunk av insiktens nektar.
Svala sanningar svalkar oss
bland molnen. Att allt är ett
och av ett är vad man känner här
där ett nålsöga rymmer kosmos.


96.

Tron är ett uttryck för kärnans verklighet,
det frö som blev blomma och sen brann
som en buske. Vetenskapens sanning är av
ett annat slag. Den kan bygga åt oss fioler
så att musikern kan återskapa de ekon
han hört ifrån rummet innan smällen.