Alltets spegel (125-129)

dikter av Dan Sondenius


125.

Till nya platser gick det ljus
vars värme uppför ett Guds hus.
Till öknens städer, tält och folk
sökte Gud en passande tolk.

Ängeln Gabriel tolken fann
där meditationslågan brann
och fyllde de som var där vid
med en högtidlig, himmelsk frid.

Gud gav Muhammad ord och röst
att skänka ledning men ock tröst
åt de som vilsna dyrkat sten
utan kärl som artär och ven.

Bibelns bok finns i Koranen.
Samma väg går karavanen.
Samma mening har fått ny form,
en som gav skydd vid ökenstorm.


126.

Den gudomliga rättens bud
har fått en ny och vacker skrud.
Djupet öppnas vid dess läsning.
Tanken befrämjar dess jäsning.

Guds enhet är vida vingar
som mänskan mot himlen svingar.
Där finns det underbara mål
som är en evig nektars skål.

Sju himlar och allt bättre Jord
är vart vi leds av Andens ord.
Vi leds av Muhammad till sal
där Jesus bedömer vårt val.

Egna tankar är bräcklighet,
ett intet i en evighet.
Jesus sinnelag: den värme
som oss till vår Gud för närmre.


127.

Vi ska frukta Gud men växa
till stor kärlek av vår läxa,
en kärlek som helst förlåter,
inte agar den som gråter.

Se ej sanktionen som den rätt
som reglerar angivet sätt
då du söker juridiken
för då blir du blott besviken.

Ej piskans rapp som lagen gör
då Gud sig på otrohet stör.
Bakom förbudet en vilja:
att rätt förena och skilja.

Till högre nivåer Gud för
vad monoteisterna gör.
Till visdom vi leds och seder
som ger de ödmjuka seger.


128.

Kung över kungarna de är
som oss andligen framåt bär.
Jesus och Muhammad är två
som fått andligt lama att gå.

Vad livet är för slags dagar
vet den som granskat dess lagar.
Som vet att vardagens skimmer
ej är ett Paradistimmer.

Den tid vi har är den som går
då vi vår nästa morgon når.
Mycket snart ska vi tysta se
en ny sol åt vår yrsel le.

Den stora striden är det svar
som fyller ett tomt, öde kar
om det ej uppfylls av kärlek
utan blott av ondskans smälek.


129.

Ett gammalt mönster går igen.
Det visar oss historien.
Så många städer som försvann
då de av eld och svavel brann!

Vad lärdom får vi av det som skett,
det som oss fram till nutid lett?
Kollektiven har att formas
av Guds vrede då det stormas.

Ej blott individ ska lära
sky den synd det är att svära.
I annat fall får vi lida.
Eldslåga mot hud lär svida.

Se, Aad och Thamud är borta,
ty vinterdagar är korta.
En vrede krossar den dumme,
förlamar hans vänstra tumme.

Att lyda Gud: att studera
vad ytan vill kamouflera .
I mullen ligger frön som gror
där visdomen i handling bor.

Alltets spegel (120-124)

dikter av Dan Sondenius


120.

De vars tro har gudar av sten
saknar artär men äger ven.
De offrar åt bilderna med,
ty hela deras tro är sned.

Gud vakar över allt som sker.
Han djupt i våra hjärtan ser.
För Moses var en väg att gå.
För Khidr ett annat mål att nå.

För Moses gällde präst och kung,
en uppgift som var hård och tung.
Salomon fick mer av krona,
skulle ock med djinner dona.

Kung Salomon visste och såg
att allt inte är bluff och båg.
Vid avbild: den som ej visste
att han sanningen där miste.


121.

Kung Salomon var i Khidrs tjänst,
visste att trä av eld blir bränt.
Var därför snar till att medla
och därmed visdom förmedla.

Gud vet att man med flit skapar
den näring boskapen lapar.
Att grönskans väg är livets guld
som bakar flott och minskar skuld.

Att lyssna på en prästs stämma
kan få köpmän att uppstämma
i det heliga verv som rik
gör den som handlar med guldspik.

I Templet fanns kungliga ord
om en kommande roll som smord.
Visdomen blir besjälad kropp
och hela världens frälsningshopp.


122.

Mellan Östern, Mellan-Tiden,
Jesus hette individen.
Det absoluta blev konkret,
något som hela världen vet.

Lidandet blev till en lycka
som många halsband fått smycka.
Vi får av lidandet lära
vad en människa kan bära.

Lagens regler blev sinnelag
och morgon blev till ljusan dag.
I Jesus fick folket en roll
att på egna känslor ha koll.

Vägen blev tydlig till ett mål,
till ett rus utan alkohol.
Till Gud gick man via korset.
Hjärtat var det starka fortet.


123.

Så blev Jesus sedd som vår Gud.
Han förkroppsligade Guds bud
med det ädlaste sinnelag
som för varje morgon är dag.

Förkroppsligad blev han Guds Son
att konkret finnas på ikon
och där leda de troende
till de i himlar boende.

Så spreds sadducéernas tro
till ett enkelt,  prosaiskt bo.
I klostret, långt från ståt, fick Gud
se tjänare i säckvävs skrud.

Munkarnas gnista tände det
som gjorde bok av tankfullhet.
Vi fick kristen statsteori
men också livsfilosofi.


124.

Fattigdom blev till ideal,
ej blott ett tråkigt minnestal.
Flit gav munkarna åt den tro
som var till Himlarna en bro.

Med Jesus som lykta folk såg
vad som fanns i marknadens våg.
De såg i rikedomens dans
allt annat än förnuft och sans.

Rikare blev kyrkan som gav
ledning på ett stormande hav.
Med kistan full fick magister
göra lycklig förut bister.

De fattigas kyrka blev stark
och kunde odla upp ny mark.
Ädel byggnad var det som var
vad som Sonen gav åt sin Far.

Alltets spegel (114-119)

dikter av Dan Sondenius


114.

Då jorden ej är nästa scen
är den vid döden blott en ven
och delar där kan del förbli,
leva blott som biologi.

Sju himlar är symboliskt det
som verkligt är en hemlighet.
Dörr byts mot dörr i rader.
Som vers i Upanishader.

Se Shiva bygger och bryter,
jublar glatt och vördsamt ryter
tills intet blir till allt och sen
blir artärs flod till blod i ven.

Sju dörrar öppnas och sju valv
får höra individers skalv.
Yttre delar är det som gör
att innersta helheten hör.


115.

Vi föds till flera av den lag
som vanligtvis benämns "samlag".
Det är en form som efter dig
får rätten att kalla sig "mig".

Vad gärning du gör bestämmer
på vilket sätt barnen klämmer,
hårt eller mjukt då de bakar
vad som deras värld omskakar.

Den minsta enheten du ser
är det lilla barnet som ler.
Proton och cell är livets kod
likt ettor och nollors uppbåd.

Det som styrs av en dators el
blir vid nollan ett märkbart fel
om tysthet i maskinen ej
då ordnas av elektrisk grej.


116.

Från kant till centrum vill alla
som hör gudarösten kalla.
I det innersta vi ett är
och känner då vad helhet bär.

Ej skilda åt i det Ena
vill vi precis allt förena.
Vi har då inget ego mer
som missfärgar vad ting vi ser.

De olika rummens sfärer
är de skilda atmosfärer
vi behöver för att bli till
i en värld som aldrig är still.

Den jag blir i nästa rum vet
att andra rum är hemlighet.
En illusion eller ett rum
som är annat i varje tum.


117.

Men oavsett rummen som finns:
Viktigt är att vi Lagen minns.
Att rätten av godhet uppfylls,
att buden av kärlek uppryms.

Då delarna växer till ett
får vi ett mer likartat sätt.
Vi kan då blott en sak önska:
att hela världen får grönska.

I hjärtat finns de normers bud
som färgar livets vandringsskrud
med lycka och med den smärta
som går in och ur ens hjärta.

Vilse går vi förutan stav
som Gud åt ledarn Moses gav.
Vi vänder nu till den öken
där man kände offerröken.


118.

Moln täckte bergets höga topp
när stegen fick Moses dit opp
med magnetens kraft och den glöd
som gör syndiga världen död.

Hur tavlorna graverades
ej flertalet serverades.
Plötsligt sågs två tavlor med bud
att läsa i sten och från Gud.

Det hjärtat rymde fick avla
bud på mer än en stentavla.
Det var bud ifrån den som hög
visste till vad troende dög.

Djupt i Alltet viljan lever
och blir sen till yttre seder.
Meningen måste då slå rot
i en sådan som går på fot.


119.

I öknen tillväxte en här
under ledning av Han som är.
Befolkningen rörde sig väl,
ty grupperna hade befäl.

Med boskap som gick på bete
man köpte och sålde vete.
Nomader som vet vad de gör
sin boskap över marker för.

Då djuren blir fler än förut
föds det fler som får namnet Rut
och större lån kan tas och ges
om inget viktigt förbises.

Fler händer blir för soldater
större styrka, fler dukater.
Konflikter vinns av den sorts list
som vet hur man tackar för sist.