Nya ord och andra dikter

dikter av Dan Sondenius



Nya ord


Nu börjar nya ord att ljuda
efter tankfullhetens tal.
Små ord som ni kan bjuda
som förtäring inför ett val.

Därtill mer att begrunda
av både stort och smått.
Över mycket kan man ju undra,
inte minst sånt man fått.

Sånt andra inte har del av
att bruka på livets väg.
Frön man kan bli glad av,
som frukter från ens träd.



Av talet


Av talet blir det en tanke
för den som lyssnar lite grand
och vet att tveksamt "kanske"
ej släcker någon brand.

Av ord på några rader
får vi läsa vi två
om ädelhets bravader
vars bragder oss kan nå.

Hjärtat är vårt tal
och hjärnan vårt medel
då vi utför våra val
och fyller vår sejdel.




Jag vill inte bara



Jag vill inte bara grubbla
över ting som måste ske
för att man ej ska snubbla
och drabbas utav spe.

Jag vill vara hos de ting
som finns mig nära.
Ja, det som är här omkring
vill jag känna att lära.

Främst är det med djuren
vi knyter ett band.
Se, jag tänker på turen
att ha haft dem om hand.




Missan



Det är en sak vi vet:
Du finns nånstans i evighet.
Du spinner där och mår bra
hos Herren Gud var da´.

Du var den mjukaste mjuka,
höjd över all avundsjuka
som söndrar och förtär
den som inte lika mjuk är.

Vi vill tacka för den tid vi haft
och för all din kärleks kraft.
Högt till himlen vill man be
att åter lilla dig få se.




Med katter



På jorden vi lever med katter
som ännu hos oss är kvar.
Sessan och Hugo är skatter
som jag hemma hos mig har.

De trivs med Meliss och Kitty.
De busar glatt med varann.
Ensam var man ett vitten
som inte någonting hann.

Jag känner hur glädjen kan vinna
över all tråkighet.
Fortsätt bara att spinna,
ni, det bästa vi vet!




Fågel vid bad



Vid ormbunken vilar fågel vid ett bad.
Stillsamt sjunger den var mänska glad.
Sol över gräs och mossa lyser med sitt ljus.
Var fågel sjunger, värme strålar mot vårt hus.

Så som en sång vibrerar min tanke i dag.
Jag ser sångare sjunga enligt hjärtats lag.
Den olycka jag hörde finns nu inte mer.
Blott glad och lycklig är den värld jag ser.

En fågel sjunger och flaxar glad
med huvet på sned vid ett fågelbad.
Där landar lycklig liten sångarvän
och kvittrar glatt "jag minns dig än".




Komikerns mask



Utan blick hänger masken på sin spik,
hänger som minnet av vad som var.
Den som stelnat till ett lik
har läpparnas leende kvar.

Det hårda skalet hänger nu ej
på den som ropade "tjohej"
till publikens små glada skratt
som ekade in på vår natt.

Av natten gjorde du en dag,
du som fick mig så varm och glad.
Mina sorger jag inte kände,
då det härliga hände.




Livsreflektion



Så bräckligt livet är!
Den knutna handen kan
få det att brista.
Så enkelt det faktiskt är
att allting mista.

Det är godhetens kraft
som ger den svage styrka
av en himmelsk saft
att egen sak yrka.

Mot skyn stiger den tro
som gör allt det nytt
vars frön vi satt att gro
då gårdag just flytt.




Bland blommor



Var dag vill jag inte blunda,
vill istället i tanken undra
över hur tingen hänger ihop,
såväl i himlen som i en grop.

Jag tänker och läser ett tag.
Så förflyter ännu en dag.
Lite klokare blir man väl då
man av delar en helhet kan få.

Av varje frö blir det en blomma
om fröet ur jorden fått trumma
till små vattendroppars melodi
innan solens strålar lyst förbi.

Med färg och ljuvlig doft man vinner
en blommas vänskap och försvinner
i växters väsen sen helt bort,
instängd i gröna växters fort.

Så som blomman växer, du förstår,
kan man också fatta själen, år för år.
En nyfödd växer för att bli stor
och i den kroppen någon bor.




Vad som varit (ej längre är)



Som om var dag ett intet var
går ock denna sin väg förbi,
lämnar blott små minnen kvar
till en sorgsen melodi.

Tonerna de klingar ut
när natten släcker ner
och vår föreställnings slut
är då vi inte orkar mer.

Sen sover vi i nattens skydd
alla timmar vi behöver
för att på dagen bliva trygg
den lilla stund vi glöder.

Vi lever upp i sällskaps lek
en timme eller kanske två.
Sen kommer all trötthets smek
och förmanar lust att gå.

Så är det varje år för oss
att vi ej mycket hinner med.
Det mesta brinner bort i bloss.
Det är vår levnads sed.




Gravskriften



Ensam
och bortglömd
vilar han ut
efter pinan

står det skrivet på en grav.
Efter det som livet gav
ej mer han luften andas
eller himlens fåglar ser.
Vad gott som fanns
finns inte heller kvar
då man slutat sina dar.

Solen lyser där vi står,
sänder sina strålar
mot den som går.
Varmare blir dagen
då jag ser
bak vindens slöja
hur Han ler
som vi vill följa.




Tårarnas ögon



Tårarnas ögon
ber om frihet,
besjälade drömmar
om det nya livet.

Ögonens tårar,
försvinnande tankar,
legerar med hud
det gamla livet.

Tårarna lämnar
ögonens hem,
rinner längs kinden,
torkar till slut.

Små droppar av tankar
torkar till hud,
men bönen om frihet
flyger ej ut.