Inre sekunder

en dikt av Dan Sondenius


Inre sekunder

Jag har klippt itu sedlarna
ty pengar får inte vara
det enda som räknas. Klippväggen
är min bulvan i detta
viktiga verv och klippväggen
ser hur havets vågor
får båtarna att dansa.
O dröm för de sanna och fria,
dessa vågors vatten
vars smek får var själ
sugen på lek! Ej endast
ihoplimmade sedlar
lagras i barnvagnarna.
Fruarna ser i sina män
bastanta byggmästare.

Men vägen till nästa station
har inte sopats. Bland bråte
vandrar vilsna. Det finns inte
riktigt tid för eftertanke.
Drömmarna vill inte ankra djupt
i medvetandets ocean, en insjö
för det omedvetna.

Ack, dessa vågor, dessa
röda vågor av blod
som livets ande utandas
då vi vilsna sörjer
den förlorade kartan.
Kompassen var aldrig
långt borta, men mycket nära
hjälper föga då det
kvarglömts bland det lämnade.
Jag överger mig själv
ju mer jag glömmer.
De väsentliga tingen ropar
djupt och fordrar att vördas.
Ej rening av själen beviljas
vid inträdet men en försäkran
om bevarat minne.
Dessa timmar som måste
transformeras till inre sekunder
i rött hav för att levas,
de rinner droppvis bort
ifrån mig. Saknadens pärlor
blänker i längtans starka ljus
medan öppna ögon möter
morgondagens dröm.