Bokens värde och Den inre skatten

dikter av Dan Sondenius


Bokens värde

På bordet ligger det en tummad bok
och vittnar om världar som plötsligt stängs
då den som läst blivit förståndigt klok
och vandrat dit blott gamla drömmar slängs.

Ej kan jag i detta ögonblicks nu
en last med så gamla drömmar bära
att boken blir ett istället-for-du
utan dröm om något nytt att lära.

Det är av vakna tankars röda glöd
vår vandring ges styrka och därför stöd
att kunna tackla att stundtals vackla.

O bok, med de nya sidornas värld
har du öppnat vår helt närmaste färd
för ett slags under: läsningens stunder.


Den inre skatten

Stort tack för det som var i mina drömmar
omsvept av behagets ljus! Verkligt är det
fantasins rubiner som hårt ömmar
för det ljuva som hålles högt av minnet.

Vardagens lögner självbedrägeri har
att sätta istället för skatt som dold
blott på natten kan visa vad den var
långt innan den bröts av falska lögners våld.

Ett tillstånd som ligger inom och bortom
når vi klarast via liknelsers som om,
ty allt är ju sant i en diamant.

Dess prisma visar oss ett annat sorts hus,
med tegelstenar gjutna av ädelt grus,
än vad dagen ger då vi grått dis ser.

Om skatt och ränta + andra dikter

dikter av Dan Sondenius

Om skatt och ränta

Till nytt kläde görs den enkla vävbit
ur vars uppbyggliga väsen gror stöd
för den goda slags projekteringsrit
då nytt liv ges åt den som vilat död.

Vad skatt och ränta konstigt kan tolkas
av den som ej ser mer än just ett led
och då missar leden där det skolkas
ty eldarna slocknar förutan ved!

Ved är räntan för den som kapital
till aktörer bringar för marknadsval.
Helt förutan lån blir vi dumma fån.

O skatt som till kistan för de värden
vi kollektivt behöver för färden!
Ta ej för mycket men glöm ej stycket!


En sorts klarhet

Jag får ej min mat på ett silverfat
blott för att jag utan jobb får vara
då vi ska producera all den mat
en vettig sorts levnadsstil kan klara.

Stor är den sorg som en allvarlig kund
kan känna då kvällen till slut kommer.
Att kassan klassar en som icke sund
är källan till existentiell ånger.

Vad har jag gjort för att iskallt mötas
av en våg där endast det kan blötas
som i en tyst fog av sitt liv fått nog?

I ödsliga skymningsvågornas svall
finner en sökare till slut sitt kall.
Guds eviga dag gör min natt till dag.


Marknadens lov

Förutan frihet är jag blott en slav
som styrs av andras vilja till det slut
då självständigheten är den sorts grav
där ingen annan väg visar oss ut.

Bägaren vill jag greppa av en kraft
född ur det som är mitt innersta djup
och sedan smaka den där sälla saft
vars droppar formar hjärtförmakens sup.

Får vi i frihet köpa och sälja
har vi ett välstånd och makt att välja,
men bör rata det som är intighet.

O marknad av vars märkliga struktur
vi får vår välfärd och med lite tur
kan vi ock tacka för pennings hacka.

Via Contemplativa och andra dikter

dikter av Dan Sondenius


Prisman och dess ljus

O stråle, kristalliskt klar, som genom
ett universums gardiner sig tar
för att vända alla lögner helt om
och bjuda vår kärleks hjärta sitt "kom!".

I inre världar växer träds frukter
som till själen för den friskhets grönska
av vilka liv till den som stelnat död
förs med inte mycket mer att önska.

Jag känner att sanningens ljus tänder
varje por i min kropp, en i sänder.
Jag blir ej velig av ande helig.

Se hur varje mänsklig prisma sprider
Guds klarhet till den som inre lider
av den typ av mat som har smak av hat.


Via Contemplativa

I nuets vakenhet dunstar dagar
som varit i ouppmärksamhet bort
att följa på okänd plats de lagar
som ritat grunden till ett mäktigt fort.

Vid horisonten ser vi så vågor
med strömmar av en outformad tid
som släcker nuets eldiga lågor
och förändrar något här hemmavid.

Det svarta klotet sväljer allt och bär
det jorden har burit till Han som är.
Till ett evigt nu väntas jag och du.

Från världen bortom vår egen rymmer
ingen färgrik stråle och det skymmer
tills vi djupt av zen möter Herrens sken.


En möjlig mission

Där vägen i skymningens mörka dis
mot helt okända trakter sig vänder
förnimmer mitt hjärta ett paradis
och dit jag min inre lovsång sänder.

O att vara utan bojor helt fri
och få flyga som ande ända dit
där Gud, då alla dagar blåst förbi,
gör allt som utspritt varit till ett "hit!".

Se hur härligt vattnet kan porla fram
ifrån en liten anlagd firmadamm
och ge både frukt och parfymers lukt!

Det är fåfäng möda att på jorden
se annat än det gröna som orden.
En högre rätt är på vår Herres sätt.

Vårt enda bud och Förvandlingen

dikter av Dan Sondenius



Vårt enda bud

Tre vise män har på himmelen sett
de tecken som utformat en karta
med kodord för vad Gud oss sedan gett
att till vandringens vägar utarta.

Också de män som bär en grön turban
kan en färdväg mot vår framtid skåda
och skingra den oroliga orkan
som ibland skadar med skott av våda.

Inrymt bland kartans kodord existerar
vad som inom oss magiskt briljerar:
det som i verklighet är helighet.

Till vår inre värld det flödar ständigt
vad som är gott, evigt och oändligt.
Här finns vårt enda bud. Vår sanning: Gud!


Förvandlingen

Tidens sand är vad som hastigt rinner
i denna snurriga värld som är vår
och där snart allt som blommat försvinner
i intighetens allför öppna sår.

Timglaset rymmer allt vad som varit
och som lagrats korn på korn i mängder
i den där botten dit minnen farit
och sen tillbaka blott glömska sänder.

Konsten gjuter av skärvor en helhet
och mjukar upp nya fogars stelhet
med fina penseldrag av härligt slag.

Av dessa skådar vi en poesi
som Gud med blad och fåglar sjunger i.
Inget har evigt flytt då Gud det sytt.

Katharsis

en dikt av Dan Sondenius


Katharsis

En värld berövad sina dikter är
ett grått dis med ingenting att bruka,
ty vad får vi av våra buskars bär
om de helt saknas eller är sjuka?

Ur trasiga hjärtans djup kan vi få
en berättelse som känns äkta, sann,
och som får oss att i vår vardag gå
dit inga små bär i grått dis försvann.

Där formas sagor och dikterna med
ett myller av små ting att berätta.
De skänker oss visdom och skildrar sed.

De ger oss av allt det goda, rätta,
uppfyller våra stormiga väsen
då vi renats av dramat i pjäsen.

Poesins värde

En dikt av Dan Sondenius


Poesins värde

Är diktens fjädrar för den kärleks jäst
som legat djupt i gråa hjärnans vrå
och där varit hjärtats avhållna gäst
med känslans minnen för ens allt att få?

Av seklers vandring i det Ödets rum
där framgång med motgång alltid blandas
blir människan i historien stum
om hon ej av lyrans ord förvandlas.

Till ett djup och mål med mysterier
vi förs av än levande sufier
vars ädla sång gör vandring värd sin gång.

O skalders strofer som mig berikat
och med levnadens fakta förlikat,
ni är den kur som skiftat moll till dur!

Samhällskritik

Av Dan Sondenius


Samhällskritik

Från hög höjd skådar
flera ögon mot vår vrå
och högt de åt oss vrålar
att tysta framåt gå.

Till grå dimmas rike
leder oss deras rop.
Vi hamnar snart i ett dike
eller trillar ner i en grop.

Vart har Frihetens vindar farit
om det är detta som vi får
då eldiga tal har varit
och vi åter ensamma går?

Endast drömmar kan löna
vår vandring framåt här
där kampen gäller det gröna
och sånt som frukter och bär.

Vattenbrukens skördar
blir lantbrukets svar
på datavärldens nördar
som till oss framtid bar.

Vad vi konsumerar gäller
det som till oss för
frukter eller det som skräller
då det ej tillverkas bör.

Med avsaltat vatten
vi ökar mängden mat
och lyfter tacksamma hatten
då vi minskat orsak till hat.

Ni som talar om frihet:
Investera i vår framtid
som det lyckliga biet
och vi får nektar hemmavid!


Farväl

Farväl, dikter, som vingar
åt mina ord! Ni kan
inte längre bära min tanke
utan stannar tysta i etern!

Vad som var glädje har
blivit sorg och rimmen
rostar då det nu är vinter
för alla assonanser.

Blott löje är det ni sprider
med strofers haltande behag!
Diktens ord får ju ej gasen
att exploateras samtidigt med oljan!

Svaga svävar massa dikter bort
till närmast ingen nytta.
Då eget diktande en gång var glädje
vill jag låta punkten vara vag.

Frukten och andra dikter

dikter av Dan Sondenius


Frukten

Djupt ur nattens dröm
vill dygnets timmar stiga.
Morgon vill med sin söm
ej längre dystert tiga.

Tag timglaset, o Sol,
och låt sanden rinna!
På ängen kan en viol
näring ur vatten vinna.

Vi är vatten och sand
då vi andas
och glider mot den rand
där allt en dag förvandlas.

Tillbaka till källan vänder
dygnets timmar då
vi kraftens gnista sänder
dit den djupast kan nå.

Om sömn eller vaka vinner
då vi vandrat över ängen
vet sanden då den rinner
mot den eviga sängen.

Vandringens värde ger liv
och sol åt den jord
som av livsgnistans "Bliv!"
hör meningens ord.

Frukten är i sin skål
fägring åt oss och smak.
Den är i sig ett mål
bortom vart golv och tak.


Färden

Över oss finns som ett moln
karavanernas dimma. Siluetter
i landskapet - åh, goda själ och
hjärta! - är kamelerna vars lugn
gör frodig hela öknen
där handelsvägarna utgör
floder och varor vatten.

Resande omges av mystikens moln.
Det finns snart i deras hjärtan
som en kompass för färden.
Andedräkt av ovan klarhets vind
driver bort moln för vår sikt
i ett land utan kust.

Transporten fordrar inget tal.
Varje mening formuleras av dess punkt.
Sökare efter skiljetecken
stakar sig framåt längs handelsvägen
på jakt efter pauser
där tvekan ej finns.

Mäktig är solens blick
över de resandes blivande.
Månen minns ljus och mörker.
Kamelerna ler då vi vänligt
bejakar deras del i färden,
den som föder städerna.


Bördig handel

På väg, över dolda dalars mynt,
försvinner den handelsresande
i gryningen. Utan fåfängans
förhängen ansluter han sig till
karavanen. O sol som visar
varorna vägen till kvarter där
konsumenterna har en hunger
som väntar på grödornas guldglans!

Långt efter avslutad resa syns
den dolda dalens skatter stiga
som en rökelse mot himlens höjd.
Också sträckan som karavanen
passerade rymmer dessa mynt
som skickar grönskan vidare dit
brunnar sen länge samlat vatten.
Ädel den kunskap som ser dold glans!

Ej ståtar allt med pråligt värde
men ökenfärdens mynt berikar.
Utan sand, kamel och sol finns blott
torka i våra städers gränder.
Det är karavanen som gett oss
varuståndens grönska. Summan av
alla resor visar hur bördig
den sandiga öknen kan vara.


Gåvan

Den senaste expeditionen gav
åt oss alla den där välgångs lycka
som sätter den i en en framtida trav
som sig med nuets drömmar kan smycka.

Safiren glänser av alla drömmar
som morgondagen lätt kan lösa in
då vi välstånd av verklighet sömmar
innan nattvilans hemliga 'försvinn'.

Ej vill jag förråda den delegat
som ledde handelsmännen på färden
och som gav mig varje dag lite mat
så att jag själsligt blev 'miljardären'.

I det dolda försöker nån lura
min enkla person till att beklaga
att jag ej pråligt förmått att mura
det som jag blott enkelt lyckats laga.

Dock är små pärlor jag fått av andra
den väldiga livsrikedomens mått
och det som får mig att framåt vandra,
tacksam av att allt ej har målats grått.


Vår handels mål

Vår längtans siden har pärlornas frukt
som vill hårt i vår famn
gripa den fjärran bukt
där smaken har en egen anlagd hamn.

Kamelernas färd över sands divan
har just detta som mål:
att vara en kumpan
samt dricka fredens så kryddrika skål.

O du som i ditt hjärta rätt förstår
att vår typ av handel
alla lyckliga får
med frids harmoniserade vandel!

Nattens dröm om morgon tar en krycka
för att vår apelsin
i fullt solljus smycka
med dagens paprika, potatis och vin.

Till all vår hög av samlad rikedom
lyser himlens stjärnor
och ej är någon stum
när hans verv leds av änglars laternor.

Vårt mål är något vi ej fysiskt ser
men som oss förenar
då vi mot kvällen ber:
jorden samlar samman sina grenar.

Det är i musslans inre som pärlan
bildas under ett skal
som känner att stjärnan
förhindrar att hela jorden blir kal.

Vanliga konsumenters bön och andra dikter

dikter av Dan Sondenius


Vanliga konsumenters bön

Goda grönsaker som broccoli
och vitkål, succini och tomat
finns det härliga trollkonster i.
Energi får man av färsk grön mat.

Och frukt är också en belöning
vi får av ett sådant ett system
som ger åt oss alla försköning,
den att ha frukter till teorem.

Axiomet är en fri handel
som åt handelsvägens folk ger val
att efterfölja den sorts vandel
som minskar konsumenternas kval.

Jag i friheten ser det val gro
av vars följder vi får många frön
till grödor som i oss kan få ro
och besvara många munnars bön.

Gud, salta av det vatten som finns
i mycket stora mängder i hav
där utan åtgärd snart ingen minns
vad man dem till smaklig frukost gav!

På torra land kan odlare då
av närings vatten på sin åker
nya grödor i glädje få så
och inse: ej är den en toker

som lyssnar på många goda bud
vi under vår levnads vandring får
av vår klokhetsbelönande Gud,
den kraft som i oss all godhet sår.


Vår väntans vind

Vem väntar inte på en vind
som kärleksfullt smeker ens kind
och säger att delars massa
i samma former kan passa!

De gröna bladens klorofyll
får vår inre ande att bli
upprymd och av den lycka fylld
som gör dig ifrån plågor fri.

Vid pilträden ligger det en
fin fridfullhets oas till damm
och där bland näckrosor sågs den,
den svan som glad i nuet sam.

O fågel, du flyger, simmar
och rör dig över vyerna fritt
mens jag i bunden form rimmar
och drömmer om allt som är ditt!

En bild av dig, o svan, är vad
som får en av kärlek fylld vind
att via luft eller damms bad
nå hjärtats djup via en kind.


Ögonblick av klarsyn

Varken natt eller dag
råder i min själ.
Otydlig och vag
är dimmans farväl.

Ack, klippans gråhet
rymmer föga plats
för mer än den råhet
som ger springarn sats.

På drömd äng vilar
fåglar som redo för flykt
alla planer silar
som jag ur jorden ryckt.

När pjäsens akter är förbi
vet vi alla
att dess marionetter är vi,
snart stela och kalla.

Värmen måste från en sol
ge gången ljus och behag
och av en sådd viol
formas en bättre lag,

en att följa framåt
mot en plats att få
växa ur trist gråhet
av att vår glädje så.

Morgon finns då växten sådd
fått växa fritt
och av verkligheten nådd
förs vi fram ett skritt.


Tro

O radiovåg, vart bär
du mig
från din sändare?
Jag är i ett
myllrande sus
på väg mot
andra stranden
av rymdens hav
och det är säkert:
jag behöver
ett par vingar!

Vad som bär vår vila

av Dan Sondenius



Vad som bär vår vila

Fyra pelare stolsitsen håller
helt utan ornamentik.
O svarv som vill smeka
en fyrkant
till mjuka cirkelns form!
Du bär vår dröm till seger
då våra ögon klart kan se
att stolen strålar ljuvt
då din lärdom grönskar.

Klarhet och andra dikter

dikter av Dan Sondenius


Klarhet

Det mesmeriserande ljuset
lyser i skymningen
med en makt
som genomtränger natten.

O stråle av purpur
som når mitt hjärta
när alltings stillhet
fördjupar visdomen!

Jag är ingen fånge
i dessa kedjor
ni gav mig
om purpurstrålen ser mig!

Jag är inte en slav
med skyldighet att lyda
era kommandon
om djupets röst når mitt öra!

Stark är kärleken
och rättvis den seger
som befriar oss
inifrån.


Sången

Gråsparven såg vår längtan
och gav oss en enkel färg,
ty hoppets tro och förväntan
lyser inte röd ifrån sin märg.

Djupets inre seglar utåt
mot himmel, hav och kust
och lockar med sång hitåt
en sällsam andes lust.

O röst som i naturens skog
och i dess vida vy
förstår när vi fått nog
och vill vår vardag fly!

Till drömmen leder oss det ljus
som fågeln sjunger ut
och som skapar normen "bjud!"
vid tanken på ett plötsligt slut.

Du, fågel, leder vår gång
djupare in i våra jag
med den innerliga sång
som är min livsmenings lag.

Aldrig kan tjocka böcker ge
vad enkla ord i naturen
om jordelivet får oss att se
vid dörren till vardagsburen.

Sångens smaragder glimrar
bland tall och gran och bär.
I kvällen de ljuvt skimrar
och de hoppets lycka är.


Fabriken

Redan på fabriksgolvet,
vid maskinens fot, sökte
blomman mitt inre. Fabriken
var inget fängelse för den
som såg parken och
entrérabattens blommor
som också viskade sorti.
I minnet måste jag gräva djupt
för att återskapa arbetsdagen,
vill inte förgylla slitet
eller enformigheten
bara för att jag sett
blommorna. Men minnet av
rabatten och av en
liten blommas blad
var vad som gjorde mig glad
och dess djup färgade
min själ. Jag är säker:
fabriken var inte grå!


Det stora släktträdet

Vad jag i skogens ensamhet söker
är eftertankens klarhet
som villfarelse möter
med ädla sanningens uppenbarhet.

Fasanerna flyger fritt i det gröna
och visar sin vackra takt
att i färgerna sköna
bjuda oss vandrare på fjädrars prakt.

Där i djupet av alla träds omkrets
förenas mänskor med djur
genom att utan all hets
skåda hur de rör sig utan en bur.

Bilden av frihet är vad vi skådar
då vi utan ett galler
paradis förebådar
i vad till oss från himlen faller.

Vi är grenar på samma stora träd,
ni djur och fåglar och vi.
Ja, vi är alla släkt med
de som oss går eller flyger förbi.