dikter av Dan Sondenius
Vårt enda bud
Tre vise män har på himmelen sett
de tecken som utformat en karta
med kodord för vad Gud oss sedan gett
att till vandringens vägar utarta.
Också de män som bär en grön turban
kan en färdväg mot vår framtid skåda
och skingra den oroliga orkan
som ibland skadar med skott av våda.
Inrymt bland kartans kodord existerar
vad som inom oss magiskt briljerar:
det som i verklighet är helighet.
Till vår inre värld det flödar ständigt
vad som är gott, evigt och oändligt.
Här finns vårt enda bud. Vår sanning: Gud!
Förvandlingen
Tidens sand är vad som hastigt rinner
i denna snurriga värld som är vår
och där snart allt som blommat försvinner
i intighetens allför öppna sår.
Timglaset rymmer allt vad som varit
och som lagrats korn på korn i mängder
i den där botten dit minnen farit
och sen tillbaka blott glömska sänder.
Konsten gjuter av skärvor en helhet
och mjukar upp nya fogars stelhet
med fina penseldrag av härligt slag.
Av dessa skådar vi en poesi
som Gud med blad och fåglar sjunger i.
Inget har evigt flytt då Gud det sytt.