Via Contemplativa och andra dikter

dikter av Dan Sondenius


Prisman och dess ljus

O stråle, kristalliskt klar, som genom
ett universums gardiner sig tar
för att vända alla lögner helt om
och bjuda vår kärleks hjärta sitt "kom!".

I inre världar växer träds frukter
som till själen för den friskhets grönska
av vilka liv till den som stelnat död
förs med inte mycket mer att önska.

Jag känner att sanningens ljus tänder
varje por i min kropp, en i sänder.
Jag blir ej velig av ande helig.

Se hur varje mänsklig prisma sprider
Guds klarhet till den som inre lider
av den typ av mat som har smak av hat.


Via Contemplativa

I nuets vakenhet dunstar dagar
som varit i ouppmärksamhet bort
att följa på okänd plats de lagar
som ritat grunden till ett mäktigt fort.

Vid horisonten ser vi så vågor
med strömmar av en outformad tid
som släcker nuets eldiga lågor
och förändrar något här hemmavid.

Det svarta klotet sväljer allt och bär
det jorden har burit till Han som är.
Till ett evigt nu väntas jag och du.

Från världen bortom vår egen rymmer
ingen färgrik stråle och det skymmer
tills vi djupt av zen möter Herrens sken.


En möjlig mission

Där vägen i skymningens mörka dis
mot helt okända trakter sig vänder
förnimmer mitt hjärta ett paradis
och dit jag min inre lovsång sänder.

O att vara utan bojor helt fri
och få flyga som ande ända dit
där Gud, då alla dagar blåst förbi,
gör allt som utspritt varit till ett "hit!".

Se hur härligt vattnet kan porla fram
ifrån en liten anlagd firmadamm
och ge både frukt och parfymers lukt!

Det är fåfäng möda att på jorden
se annat än det gröna som orden.
En högre rätt är på vår Herres sätt.