Bokens värde och Den inre skatten

dikter av Dan Sondenius


Bokens värde

På bordet ligger det en tummad bok
och vittnar om världar som plötsligt stängs
då den som läst blivit förståndigt klok
och vandrat dit blott gamla drömmar slängs.

Ej kan jag i detta ögonblicks nu
en last med så gamla drömmar bära
att boken blir ett istället-for-du
utan dröm om något nytt att lära.

Det är av vakna tankars röda glöd
vår vandring ges styrka och därför stöd
att kunna tackla att stundtals vackla.

O bok, med de nya sidornas värld
har du öppnat vår helt närmaste färd
för ett slags under: läsningens stunder.


Den inre skatten

Stort tack för det som var i mina drömmar
omsvept av behagets ljus! Verkligt är det
fantasins rubiner som hårt ömmar
för det ljuva som hålles högt av minnet.

Vardagens lögner självbedrägeri har
att sätta istället för skatt som dold
blott på natten kan visa vad den var
långt innan den bröts av falska lögners våld.

Ett tillstånd som ligger inom och bortom
når vi klarast via liknelsers som om,
ty allt är ju sant i en diamant.

Dess prisma visar oss ett annat sorts hus,
med tegelstenar gjutna av ädelt grus,
än vad dagen ger då vi grått dis ser.

Om skatt och ränta + andra dikter

dikter av Dan Sondenius

Om skatt och ränta

Till nytt kläde görs den enkla vävbit
ur vars uppbyggliga väsen gror stöd
för den goda slags projekteringsrit
då nytt liv ges åt den som vilat död.

Vad skatt och ränta konstigt kan tolkas
av den som ej ser mer än just ett led
och då missar leden där det skolkas
ty eldarna slocknar förutan ved!

Ved är räntan för den som kapital
till aktörer bringar för marknadsval.
Helt förutan lån blir vi dumma fån.

O skatt som till kistan för de värden
vi kollektivt behöver för färden!
Ta ej för mycket men glöm ej stycket!


En sorts klarhet

Jag får ej min mat på ett silverfat
blott för att jag utan jobb får vara
då vi ska producera all den mat
en vettig sorts levnadsstil kan klara.

Stor är den sorg som en allvarlig kund
kan känna då kvällen till slut kommer.
Att kassan klassar en som icke sund
är källan till existentiell ånger.

Vad har jag gjort för att iskallt mötas
av en våg där endast det kan blötas
som i en tyst fog av sitt liv fått nog?

I ödsliga skymningsvågornas svall
finner en sökare till slut sitt kall.
Guds eviga dag gör min natt till dag.


Marknadens lov

Förutan frihet är jag blott en slav
som styrs av andras vilja till det slut
då självständigheten är den sorts grav
där ingen annan väg visar oss ut.

Bägaren vill jag greppa av en kraft
född ur det som är mitt innersta djup
och sedan smaka den där sälla saft
vars droppar formar hjärtförmakens sup.

Får vi i frihet köpa och sälja
har vi ett välstånd och makt att välja,
men bör rata det som är intighet.

O marknad av vars märkliga struktur
vi får vår välfärd och med lite tur
kan vi ock tacka för pennings hacka.

Via Contemplativa och andra dikter

dikter av Dan Sondenius


Prisman och dess ljus

O stråle, kristalliskt klar, som genom
ett universums gardiner sig tar
för att vända alla lögner helt om
och bjuda vår kärleks hjärta sitt "kom!".

I inre världar växer träds frukter
som till själen för den friskhets grönska
av vilka liv till den som stelnat död
förs med inte mycket mer att önska.

Jag känner att sanningens ljus tänder
varje por i min kropp, en i sänder.
Jag blir ej velig av ande helig.

Se hur varje mänsklig prisma sprider
Guds klarhet till den som inre lider
av den typ av mat som har smak av hat.


Via Contemplativa

I nuets vakenhet dunstar dagar
som varit i ouppmärksamhet bort
att följa på okänd plats de lagar
som ritat grunden till ett mäktigt fort.

Vid horisonten ser vi så vågor
med strömmar av en outformad tid
som släcker nuets eldiga lågor
och förändrar något här hemmavid.

Det svarta klotet sväljer allt och bär
det jorden har burit till Han som är.
Till ett evigt nu väntas jag och du.

Från världen bortom vår egen rymmer
ingen färgrik stråle och det skymmer
tills vi djupt av zen möter Herrens sken.


En möjlig mission

Där vägen i skymningens mörka dis
mot helt okända trakter sig vänder
förnimmer mitt hjärta ett paradis
och dit jag min inre lovsång sänder.

O att vara utan bojor helt fri
och få flyga som ande ända dit
där Gud, då alla dagar blåst förbi,
gör allt som utspritt varit till ett "hit!".

Se hur härligt vattnet kan porla fram
ifrån en liten anlagd firmadamm
och ge både frukt och parfymers lukt!

Det är fåfäng möda att på jorden
se annat än det gröna som orden.
En högre rätt är på vår Herres sätt.

Vårt enda bud och Förvandlingen

dikter av Dan Sondenius



Vårt enda bud

Tre vise män har på himmelen sett
de tecken som utformat en karta
med kodord för vad Gud oss sedan gett
att till vandringens vägar utarta.

Också de män som bär en grön turban
kan en färdväg mot vår framtid skåda
och skingra den oroliga orkan
som ibland skadar med skott av våda.

Inrymt bland kartans kodord existerar
vad som inom oss magiskt briljerar:
det som i verklighet är helighet.

Till vår inre värld det flödar ständigt
vad som är gott, evigt och oändligt.
Här finns vårt enda bud. Vår sanning: Gud!


Förvandlingen

Tidens sand är vad som hastigt rinner
i denna snurriga värld som är vår
och där snart allt som blommat försvinner
i intighetens allför öppna sår.

Timglaset rymmer allt vad som varit
och som lagrats korn på korn i mängder
i den där botten dit minnen farit
och sen tillbaka blott glömska sänder.

Konsten gjuter av skärvor en helhet
och mjukar upp nya fogars stelhet
med fina penseldrag av härligt slag.

Av dessa skådar vi en poesi
som Gud med blad och fåglar sjunger i.
Inget har evigt flytt då Gud det sytt.