Hjärtats djup (50-56)

en diktsvit av Dan Sondenius


50.

Små insekter och stora djur
kan befria människan
ifrån hennes skal
och få henne att förstå
att allting inte är mode.


51.

Se hur pärlorna glittrar
på sidentyget i sin
flykt undan grusvägen!
Beundra det vackra
då det glänser! Se därför
skönheten hos en slät, mjuk
liten sten eller i kristallen,
den som säger: "Jag är
verklighet!"


52.

Delar av ett större poem
är dinosaurier, insekter
och mer eller mindre glittrande
stenar. Dikterna binder oss
samman, väver ett stort tyg
vars tunna trådar är vi.


53.

Bland blommorna
ber jag tyst min bön,
medan du söker efter
mig i kyrkan. Som en
farisé vill jag inte
posera en tro, en
filosofi om livet
och Alltet. Av ett
djupare djup vill jag
ledas. Av templet
i mitt hjärtas ljus.
Logos är en ande
och Logos vill vara
i mitt hjärta och Logos
säger att blommorna
och bladen ska
vara min bön.


54.

Och inse, vän av fraser,
att i böcker ligger tankar
konserverade och väntar
på att konsumeras.


55.

Jag är en varm anhängare
av kretsloppstanken och
vill därför nyttja böckernas
lärdom under min vandring.
Tankarna placeras tätt
intill varandra i mitt hjärtas
bibliotek. Jag känner starkt
att böckernas tankar är kloka
och att Gud visat sig för mig
i blommor och blad.


56.

Den yttre sången
ska tystna
och vi alla
sugas in i djupets
väldiga saga.
Råttorna ska
inte föraktas.
Vi delar dna.