Alltets spegel (76-78 )

dikter av Dan Sondenius


76.

Långt borta i fjärran ett skimrande moln är
med färgerna i en dämpad lyckas dis.
Vad de lyser blekta på ett vackert vis
med ett ljus som oss fram över dagen bär!

Strödda tecken av färger vandraren lär
hur det går att navigera i en bris
vars hinna är den så ytliga skimär
sökaren spräcker under sin första kris.

Av det vi trodde vara verkligt och sant
återstår blott ett sprucket, ytligt skal
och vandrarens personliga livsval.

I mörkret lyser en evig diamant.
För vandraren synliggörs alltings nu
i att finnas som både jag och du.


77.

Vägen framåt för från en upplyst dimma
tankfulla vandrare som utan svärd
är förmögna att  i denna dystra värld
söka djupet och i dess klarhet simma.

Världens lockbeten är blott en imma
utan möjlighet att göra den man närd
vars mål ligger utom klockverks timma
i den salighet som hägrar för hans färd.

Utan mål har vägen ingen mening.
Utan lykta får vi blott ett bräckligt ljus,
det som svagt fladdrar fram till nästa hus.

Målet är en ädelt skön förening
av allt det goda som du på jorden sett
och som Han hög i Himlen oss har gett.


78.

Röd är den härliga matta vars väsen
leder oss ut ur dunklet med en sång
vi som lyssnar kan ta till oss på en gång,
lockade av lagerkransen till pjäsen.

Visst är det ros och lilja dagen lång
då sångarna sjunger genom pjäsen
om existensen, som kan kännas för trång,
och om livet som andliga väsen.

Djupt i varje varelse finns det frihet.
Att bortom alla skal och hemska stup
få beskåda det gudomligas djup.

Ytterst och innerst existerar livet.
Det att skapas och utåt växande gro
för att sedan vandra inåt med sin tro.

Alltets spegel (73-75 )

dikter av Dan Sondenius


73.

Milda sommarnätter som den här natten
sprider lyckans ljus och glädje i min själ,
ty värmen lossar kedjorna runt den träl
som av kyla nekas åtgång till skatten.

Skatten är en värld av ljuva drömmar
som kan levas tills de blir till minnen
vars krydda förstärker vardagens sinnen
genom att ge oss för färden tömmar.

Det är en dröm att vandra i parken
och se solens ljus växt och djur belysa,
att hålla om dig och inte frysa.

Det är en dröm att gå in i arken
som ska föra oss till en annan tid,
till Han som är ett evigt hemmavid.


74.

Bland solens strålar blir vi visst alla
till drömmande små väsen som ljuva
vill hoppa fram, från tuva till tuva,
och sedan svalkas av droppar kalla.

När havets våg sakta smeker stranden
försvinner falskhets bluff och båg och vi
kan leva bekymmerslösa och bli
som barnen bland slott de gjort av sanden.

Dock, Tidens våg sköljer bort det mesta
och gör att vår lyckas bilder är få
och nästan borta: minnen då vi var små.

Jag gräver nog som de allra flesta
i minnen djupt inne i hjärnans bark
för att i min vardag svalkas och bli stark.


75.

Alltets ande med stor insikt svävar
till varje på jorden levande del
och gör att den i gemenskap blir hel
utan ondskan som för slutet bävar.

O Ande som med Ditt djup frigör trälar
och låter den som förut varit stel
bli mjuk och avslappnad i varje del
och tacksam därför hon framåt strävar.

Se slutets strider är nuets brottning!
Utan kamp blir jorden inte helt grön.
Den tvekar, vissnar och blir mindre skön.

Det är de utkorades del av lottning
att vara de som sår de frukters skörd
som gör Alltets ande av lycka rörd.

Alltets spegel (70-72)

dikter av Dan Sondenius


70.

Vad de drömskaste toner ur logen
kan skänka färg åt en bleknad atmosfär
och få i den som man och kvinna heter
en klunk av annat än blott svett från plogen.

I skogens djup, vi finner sången där
som vackrast då man blott tog en
lur och så fann en myra där vid knogen
där markens gräs små hemligheter när.

Hör dessa insekter på bladen viska
om tillvarons mysterium och magi
och du lär finna strofer med skönhet i.

Av samma urstoff, under samma piska
är allt som på jorden andas och lever
och som en sång av kärlek framåt leder.


71.

Bland jordens många utbjudna rätter
är en sak för alla tydlig och klar,
ja, den är nu kristalliskt uppenbar:
Historien består av oförrätter!

Dock byggs det nu hus på kala slätter
och vi av levnaden den visdom har
som oss till höga, ädla sfärer tar
att forma för själen där reträtter.

En enad värld som månar om allt liv
vill inte låta grymhet det arv vara
som framåt till barnbarnsbarn får fara.

Nu lyser gnistan som är Faderns Bliv!
då maten ej längre kräver djurens död
och då vi kan njuta av ett fruktrikt bröd.


72.

I drömmens ögonblick finns blott ett nu
som sväljer allt vad som ryms i dåtid
och som helt döljer var tänkbar framtid
men vi är ett, en kort stund, jag och du.

I våra kroppar blandas som för alltid
själarna som drömmen extatiskt tog
då månen med solens gamla strålar log
men evigt samman är drömmare aldrig.

Till tiden bortom denna vår prövning
går varje dröm om att evigt enas
då vi där i vår Gud ska förenas.

O heliga och jordiska övning,
i din sfäriskt utsträckta existens
har vi att söka själva Varats essens!

Alltets spegel (67-69)

dikter av Dan Sondenius


67.

Till nya äventyr min tanke går
då jag i böcker historier läser
som inom mig till god insikt jäser
om jag lugn och stillhet i livet får.

Då solen skiner eller då jag mår
som molnen måste då regnet väser
och mot fönstret så frustrerat fräser
blir boken vad lycka inom mig sår.

En inre himmel med många stjärnor
i en lysande drömfull kavalkad
är vad som behåller mig frisk och glad.

Den inre solen med många tärnor
ger oss änglarnas visdom och den dans
som allt förklarar i det Enas trance.


68.

En inre rikedom som förskönar
ger boken med de intressanta blad
jag vänder för att tanken då blir glad
av läsningen som dess kraft belönar.

En sfär av inre stjärnors rymd är vad
oss skänker svar då vi tysta bönar
om det som tillvarons flätor fönar
och inom oss förenar land och stad.

Till skogens lund går jag efter läsning
och finner vad jag läst om vid det stup
som visar naturens mäktiga djup.

Här pågår en märklig form av jäsning
då inre intryck blandas i det skal
som grönt och blommigt är Gud Faders val.


69.

Vad än man om allt i världen kan tycka
är en sak över all form av tvekan klar:
Vi måste värna ej blott om det vi har
utan också om de ej föddas lycka.

Den gröna växten vår vardag ses smycka
och den är vad som oss i anden tar
till den sfär där ingen blomblad kan rycka
från växter som i mark eller vas står kvar.

Av Guds kärlek vi fått vår sköna värld
då det allas skapare behagar
att forma oss med grönska och med lagar.

Minns både ursprung och mål för den färd
som för oss ifrån delar till den vy
som ingen längre behöver sammansy.

Del V. Alltets spegel (64-66 )

dikter av Dan Sondenius


64.

Se solen lyser över vägens stenar
och sprider värme till platsen där vi är
mer som mogna frukter och små goda bär
än moln som en höstlig motvind försenar.

O plats för Andens budskap som oss lenar
med kärleks djupa ord som med visdom bär
till insikter som inre källor renar
och förskingrar ytans förljugna schimär!

En lummig berså för den höga mening
du hör i ditt innersta ropas ut
är vad oss väntar den dag det är slut.

Då öppnas Himlens hjärta för den rening
som vi under jordelivet genomgått
och som Gud Fader i våra hjärtan sått.


65.

Dagarna rinner som ett färgrikt vatten
till en kraftfull och aldrig stillnande flod
som är historiens kärna och blod
och i den kan guldgrävarn finna skatten.

Bland allt kring vilket vi en gång trollska stod
vi har att av vördnad lyfta på hatten
då vi i kärlet där under tratten
ser den mix Gud Fader benämner god.

Stor mödas slit och ansträngning det är
vad hela mänskligheten har att utstå
för att här på jorden korn av lycka få.

Vad lyckan av lust och glädje till oss bär
gör att vi orkar lite mer och väntar
på vad mödans investering förräntar.


66.

Ett yttre värde av guldets glans och skal
kan dölja vad som förmultnar inne i.
Det djupare är det som gör dig fri
och det kan grönska medan ytan är kal.

Anspråkslösa personer utgör det tal
som format av mognade jag ett vi
med hjärtan det finns gott om värme i
att göra vardagliga men goda val.

Den som utåt manifesterar förakt
för andra varelsers känslor och mål
har i oss stuckit hatets vassa nål.

I tysthet sanna djupets blick betraktar
vad vi på jorden så lätt förfelar
då vi hellre splittrar upp än helar.

Alltets spegel (60-63)

dikter av Dan Sondenius


60.

Långt innan det dova mörkret
sjöng sin tystnad
brann ett ljus ingen tänt.
Långt bortom stjärnrymden
brann det, i det första,
ursprungliga rummet.
Där fanns evighetens längtan
efter det oändliga. En väldig
knall födde alla universa.
Ur nya rum strömmade nya
världar ut i en kedja utan slut.

O Gnista som alltid brunnit!
Vi lovprisar Dig för att Du
materialiserat världen genom
kärlekens flödande strålar!
Utav dessa föddes rum efter rum.
Längtan vi känner inför det gudomliga
är vår väg tillbaka till det
ursprungliga och den eviga
gnistans sken.

Den dova slöjan har lagt sig
som en hinna mellan rummen.
Den fördunklar vår syn. Blott
hjärtat kan ännu se den
ursprungliga evigt lysande lågans
klarhet. Våra ögon blickar fåfängt
mot fjärran. Våra ögon kan blott
se tystnaden och ödsligheten.
Mäktiga rum! Mäktiga mystiska
mörker som sugit i sig så mycket
sanning vi mänskor ej ens anar!
Oändliga storhet för vår färd!
För vår väg upp och tillbaka
till den storhet som fanns
innan den avgörande smällen.
Långt innan Big-Bang födde
vårt universum ekade det
oändliga rummet av fyrverkerier.
Så byggdes det kosmiska huset
med dess oändligt många rum!
Böj knä, människa, och känn din
ringhet! Du är liten inte blott inför
Gud utan inför den eviga världen,
rummet utan väggar, platsen för
Guds gränslösa kärleks kraft.


61.

Ingen klarar sig ensam, det
är något som kapten Nemo vet.

Vågorna bär skeppet fram
över okända vågors vatten.
Vatten är jord för mina
drömmars åker, frön sådda
av ledig tid.

Jag är en sjöman
och jag bemästrar vågorna.

Jag är en handlare
som fraktar gods.

Jag är en älskare
av okända hamnar
och gillar att sälja
allt mitt gods.

Ej blott en drömmare
bör man vara då marken
utgörs av vågors vatten.
Vi väver en värld av handel.
Välstånd och välfärd är
bilder i den färdiga väven.

Jag är en våg
som Guds änglars vågor
bär fram till
verklighetens strand.
Utan makt är
den ärlige sökaren.
Gud formar hans väg.


62.

Den ensamma växten
sjunger då den blommar
sanningens sång om livet.
Vad mycket tal en människa
måste tömmas på för att nå
växtens medfödda sanning!


63.

Domare och militär
är allt som är
i samhällets betong
då du förlorat
din frihetssång.

Det finns ingen dom du kan döma
dig till. Det finns bara ett ytligt
bländverks sken för den
som inte vill gräva.

Det finns en hinna av sten
över markens ömtåliga jord och grus.
Det finns en barriär för varje
spadtag, men den som löst koden
kan gräva i sitt eget djup.

Del IV. Alltets spegel (57-59)

dikter av Dan Sondenius


57.

Vad vägen åt sidan för vandraren framåt
i en ny fotsida riktning! Snö, skidspår, pjäxa,
alla allvarets attribut och de av
snöflingor inkapslade speglarna...

Ingenting är allt. Det vet kapten Nemo.
Ingen är sjörövare på haven. Blott
sjöfarare finns och vilsenhet.

I djupa spår av snö finns det tillfälliga.
Som en spegel av allt är den bild vi ser
i solens ljus i snömassorna. Bland
smältisen finns den förutbestämda
undergången, lätt förutsebar för
naturvetare som anar vindens riktning.


58.

Den alkemiska omvandlingen
börjar i vattnet då eldens gnista
förångar det ytliga i ivern  att
göra jord av djupets is och luft,
inkapslade, stelnade av tillvarons
oändliga rädsla.


59.

Ny väg formas av snö som faller
då ismassorna rasar och en ny
syndaflod dränker världen.
Hjälplösa är vi inför arvssynden
och tillvarons mystiska magi.
Varför denna dramatik som inte
skonar hustaken och drabbar
jorden med fruktansvärda skred?
Vad är vid jämförelse diktens
stakande stavelser mer än
livets egen tvekan inför det
mystiska ljuset på grottväggen?
Platons tankar var strukturerade
intuitioner och där svagheten
i tanken låg uppenbar för skeptikern
trädde Orfeus präster in. Också
från Delfi är det möjligt att nå
alltings djup, ty djupet är
vår allas väldiga grav.

Alltets spegel (54-56)

dikter av Dan Sondenius


54.

Svala vindar från den skog
där hoppets fåglar närs
då nötter och annat har fått nog
och ruttnar eller förtärs
är vad vår vardag allt som oftast ger
då vi om dess enkla mening ber.


55.

Bokens lärdom oss tar
till främmande världars dar
och låter den intresserade veta
hur man nyfiket kan leta
efter den sannings osynliga ven
som avtecknas under en sten.


56.

Blommans doft, form och färg
är vardagens glans och märg.
Till inget annat går vår gång
än till blommornas blad och sång.
O många formers så sköna blad,
tack för att ni ger oss ert syrebad!
Utan grönska och blommans bi
är alla förtorkade, ingen fri.
Till världar bortom vår egen går
vad blommorna hoppfullt i jorden sår.

Alltets spegel (51-53)

dikter av Dan Sondenius


51.

Trädens rika och nyttiga sav
är vad lycka till bladen gav.
Bladen är mänskor som vajar i vinden.
Träden är djupet som vänder på kinden.
Mullen för träden är alltings grund.
Den gör var sökare frisk och sund.
Ej kan elaka knep att föra fel
göra mjuk den som rädslan format stel.
Mjuk blir var själ av ett enda bud:
Den kärlek som är vår innersta Gud.


52.

Vad är bättre än den väg
som leder in i alla färgers dis
och där formar klar den sed
som brinner bättre än samlad ved?
Vi är bränsle för den färd
som är ett av många sätt
Gud realiserar Levandet.


53.

Dessa timmar, dagar och år
som så snabbt ifrån oss går,
de är bara ytans skymmande skimmer,
ej det som är evigt och av annat timmer.
Lugn är den kärna som skyms av blåst.
Du finner lugnet då det ej skyltas "låst".
Då den eviga friden är verklig
ter sig vardagen blott märklig.
En äkta värld av kärleks djup och sans
ska ersätta den falska som förut fanns.
Vi finner att vi har samma djup och själ
då ytans skimmer har sagt sitt "farväl".

Alltets spegel (48-50)

dikter av Dan Sondenius


48.

Varje tid, ja varje dag
styrs av samma styrkas lag.
Den att Gabriel lite i det dolda
kollar priset på det nyss sålda
och viskar i våra öron de bud
som utgår ifrån Herren Gud.
Korset är spikat i ditt hjärta.
Bort fördrivs ondska och smärta.
På stigen uppför berget går det folk
som för att fatta ej nyttjar någon tolk.


49.

Under textens yta finns
vad alla våra hjärtan minns
då vi samlade en dag
bevittnar Domens dag.
Religionen är en form
som skyddar under storm,
den livet självt bereder
oavsett våra seder.
Gud är en och tron
är också bara en
då vi sett igenom
det vi ska ledas genom.


50.

Gud är inte skapad
av någon okänd makt.
Gud skapar inte
och glömmer sen sin takt.
Nej, Gud är Levandet
som med kärlekens stora gnista ger
den form som i Oceanens droppar
både djup och yta ser.

Alltets spegel (45-47 )

dikter av Dan Sondenius


45.

Från urhistoriens dimma
en mening kan anas simma
mot den tid som kallas vår
och där Khidr nya fröer sår
i den framtids orörda mark
som snart får historiens bark.
Av åldrade tankar och förnuft
får snart morgondagens mänskor luft.
Vår tid den saknar sin mäster,
denne har fått en kort semester,
men snart drivs vår längtan åter
att bli ett med tårar man gråter
då man vill enas med och bli det jag
som skriver naturens och historiens lag.


46.

O väldiga djup in i Alltings mitt
där blott Levandet är!
Av Andens stora kärlek
byggs livets bro
och vårt jordeliv blir möjligt.
Att leva utan tanke
på djupets liv och värme
är att leva lite löjligt.

47.

Den som funnit djupet
i varandets väsen vet
att just ett Levande
är vad som formar stjärnan het
och i alla virvlars mitt vi vandrar
tills vi sugs åter till det djup
som ytans kyla klandrar.
Kall är blott den som inte vet
att varm och het det blir du
av tron på Levandet.

Alltets spegel (42-44)

dikter av Dan Sondenius


42.

Djupets vackra lagar är en tro
på en öppning och en önskad bro
mellan delar som alla vill dit
där de ses som endast en stor bit.
I grönskande kvistars många blad
ser jag vad som gör mig mycket glad:
en framtid som ska färga grön
stad och öken så vår värld blir skön.


43.

Vad läskande god är den saft
vi från vår vänskaps gömmor haft
att hälla upp i klara glas
som aldrig nånsin går i kras
och som åt vår vardag skänker
vad som ock i mörker blänker.
Kan jag ej mer av Ödets nyck
få mer av lyckans söta dryck
kan jag dock om och om igen
vandra tillbaka till mitt hem.


44.

Utan arbete och utan lön
har man blott att vara grön
och i Guds Ande söka det djup
som fyller bättre än världens sup.
O ni många kloka vars tankars jäst
för oss är den läsning som allra bäst
lyfter våra själar till den sfär
där man förnimmer Han som är.
Vår tid är bara ekots ljud
av en äldre tids tro och bud.
Men ett pärlband måste fästa
våra pärlor bredvid de bästa.

Del III. Alltets spegel (39-41)

dikter av Dan Sondenius


39.

I nattens djupa inre skiner
Alltets största diamant.
Den över allting skiner
och är det enda som är sant.
Från början och till slut
världens inre basunerar ut
att blott Gud är den som är
levande i Tid-rymdens sfär.


40.

Det är då du andas och känner
som du och ditt inre är vänner.
Då du känner dig levande och fri
är du och Gud Fader ett vi.
Till det som är alltings mål
för ni det höjda glasets skål
och i en tystnad som är ljuv och still
vaknar våra själar till.


41.

Oss alla ett lugn besegrar där
en mogen vänskap är.
Till djupet förs våra ord
av den som av korset smord
gav dryck åt alla med törst.
Hans hjärta var av allas störst.
Vi vänder andra kinden till då vi ser
hur busfrön om klokskap ber.
Bittra tankar, handlingar och ord
ska inte vara vårt bord.
Såväl samarit som kanané
ska räknas som hebré
dagen då änglarna blott hör
vad Herrens hjärta rör.

Alltets spegel (37-38)

dikter av Dan Sondenius


37.

I domstolens salar man skipar rätt
med hjälp av en lagbok och lite vett.
Till hjälp för många tvistande det är
som domaren sin tunga klubba bär.

Låt inte avundsjukans blickar störa
vad unga hungriga i morgon vill göra
bara för att du själv har vandrat fel
som inte inom dig har läkt dig hel.

Det är vägen bort ifrån yttre glans
som för dig till den fridens vett och sans
där de lyckligt vandrar som man hedrar
för den anspråkslöshet som segrar.

Se inte med skarpa blickar mot den bil
som andligen kan vara en öppen sil
igenom vilken all sund mänsklighet far
som den fattige men rike inom sig har.

En verklig triumf är då det mäktiga sker,
det som gör att alla Guds änglar ler:
Då den som rik på prylar allt förändrar
i en lovsång till sitt hjärtas änglar.


38.

På stranden ser jag ett väldigt hav.
Vad många gåvor det varje stund gav,
då jag bland vass, sand och gräs gick
där man sol och lycka till själen fick.

Vilka vidder till vyer som omger oss
där änglar och demoner om världen slåss!
Ett hav till himmel är mörker och solljus.
På havets vågor blir skeppet ett hus.

Färden är inte lätt för alla att förstå.
Först man måste kunskaps fröer så.
Inom oss lyser ett värmande ljus,
ett eko av oändlighetens brus.

Inom oss lyser den låga som brinner
i det rum där himlar försvinner.
Ett väldigt avstånd är därför inte långt.
Det kärlek rymmer gör allting trångt.

Det som är långt borta för din själ
blir nära då det värmer dig väl.
Vi går till evigheten via hjärtats djup.
Via kamrar och förmak blir salongen djup.

O strand som är den fasta plats
där havets vågor smeker palats
byggda till avbild av den värld
som är vår märkliga färd!

Alltets spegel (35-36)

dikter av Dan Sondenius


35.

I djupet av pyramiden finns en spegel
som för alla ord och tankar är en regel.
Den speglar allt som funnits och som finns.
Den alla drag och färger minns.

Till en prisma formar den vad som ses
då tid åt djupt inre speglande ges.
Bortom alla skal du i trance kommer
och förstår att förlåta och visa ånger.

O Alltets Spegel, du är den skatt
som är mer än summan av skarp och matt!
Du vänder våra strålar till det djup
där allt svävar uppåt i ett omvänt stup.

Till höjden är det som djupet tar
den som vandrat klokt då han visdom har.
Svävande över alla vardagsbekymmer
den vise till högre sfärer rymmer.

Där ser du Gud i ängeln Gabriel.
Där blir delar formade till en hel.
Där är profeterna ett i den Logos
av vars rikedom livets mening fås.

Dagens steg är viktiga bitar om du
lägger jorden samman med himlar sju
och når summan av allt i den fas
som är upplysningens klara extas.


36.

Över havets vågor svävar Anden.
Den också penetrerar ökensanden.
Via visa profeter gavs vi ord
att nyttja för odling till vårt bord.

Det som ska dödas är synden,
inte kroppen. Det vet hela rymden.
Khidr dödade inte fysiskt den grabb
Moses trodde dräpas på grund av agg

mellan son och föräldrar men väl
fick de säga till honom farväl.
Bort försvann vad som var ett sår
och som skulle förgiftat kommande år.

Vis var Guds budbärare och han nås
av den som kan något om hypnos.
Texten ska tolkas och den som förstår
är den som visdom av historien får.

Pyramidens lärdom var något för den färd
Gud ansåg att Moses med sin klokskap var värd.
Hjärtat vet även om hjärnan ej förstår.
Hjärtats sanning gör att du visdom får.

Alltets spegel (33-34)

dikter av Dan Sondenius


33.

Så är den borta, den vy jag såg.
Den var blott ett skimmer, bluff och båg.
Vad dagen bjuder är ofta det som fel
oss leder till en krympande del.

En bild av lyckliga frukter
kan sakna både smak och lukter.
Det billiga säljs för en dyr peng
om du saknar plats för din säng.

Ett hjul som snurrar med personer
som tänker på lyckan av miljoner
men inte ser den som ingenting har
förrän han dödshungrig ett päron tar.

Sådan är den vardagliga dag
som numera mist sitt forna behag,
ty folk väljer att klaga på allt
och deras socker tycks smaka salt.

Polis och domstol får kosta mycket
för att söka värdet av det stulna stycket.
Kameror oss alla överallt ser,
också då vi tysta vid bordet ber.


34.

Bakom allt som finns existerar
något som i stillhet marcherar,
något som ingenting är
men inom sig alla former bär.

I mörkret anar du detta ljus
om du söker ditt sanna hus.
Det som finns bortom tingens sken.
Det som finns inom artär och ven.

Vardagens snurrande hjul
är den fattiges skjul.
Rikedomen finns i en värld
som saknar pärlors flärd.

Evig är den plats
där universum tog sats
för att springa till liv
vid ordet bliv.

En tävling vinns av den som stark
väljer att vandra bland gräs och bark
utan tanke på att andra besegra.
Blott vid målet kan man segra.

Alltets spegel (31-32)

dikter av Dan Sondenius


31.

Det som var här bland vågor nyss
är värt alla drömmars kyss.
Det binder alla delar samman här
och gör att varje själ blir kär.

Bakom skalet är det samma kärna
och den vill smakas av oss väldigt gärna.
Under havets många vågors brus
finns ett mycket mystiskt ljus.

Jag vill dyka i detta friska vatten
för att känna livet och finna skatten!
Den vilar djupt i den sand
som kommer ifrån Samarkand.

Vardagens intryck är bildliga vågor
som ger få svar men ställer många frågor.
Till ett lugn djupare än ytans skal
för mig mitt hjärtas ärliga val.

Dimman som täcker den bild som är sann
bör du skingra snarast, vän, om du kan,
ty skatten kommer till dig om du är
den som till djupet en äkta kärlek när.


32.

Det sanna, det kan den inte se
som ej öppnat hjärtat för att be
om ledning till den friska källa där
skatten på djupet i sin lycka är.

Det år som tycktes tungt av sorg
då du instängd i din befästa borg
ej sökte annat än ytans glimmer
blir lätt om du sågar annat timmer.

Den lycka som djupet rymmer
lyser upp då dagen skymmer.
Ej mer ungdoms bus och kiv.
Numera blott sannings bliv!

Det är ej lätt att finna en balans
då livets dagar söker lagerns krans.
Då fåfäng möda löses upp i dyn
ser du skatten glimra högt mot skyn.

Att söka sig själv är att ta av
den personas mask som andra dig gav.
Ej världsliga mål leder till lycka
vad än nu ens forna jag kan tycka.