Alltets spegel (60-63)

dikter av Dan Sondenius


60.

Långt innan det dova mörkret
sjöng sin tystnad
brann ett ljus ingen tänt.
Långt bortom stjärnrymden
brann det, i det första,
ursprungliga rummet.
Där fanns evighetens längtan
efter det oändliga. En väldig
knall födde alla universa.
Ur nya rum strömmade nya
världar ut i en kedja utan slut.

O Gnista som alltid brunnit!
Vi lovprisar Dig för att Du
materialiserat världen genom
kärlekens flödande strålar!
Utav dessa föddes rum efter rum.
Längtan vi känner inför det gudomliga
är vår väg tillbaka till det
ursprungliga och den eviga
gnistans sken.

Den dova slöjan har lagt sig
som en hinna mellan rummen.
Den fördunklar vår syn. Blott
hjärtat kan ännu se den
ursprungliga evigt lysande lågans
klarhet. Våra ögon blickar fåfängt
mot fjärran. Våra ögon kan blott
se tystnaden och ödsligheten.
Mäktiga rum! Mäktiga mystiska
mörker som sugit i sig så mycket
sanning vi mänskor ej ens anar!
Oändliga storhet för vår färd!
För vår väg upp och tillbaka
till den storhet som fanns
innan den avgörande smällen.
Långt innan Big-Bang födde
vårt universum ekade det
oändliga rummet av fyrverkerier.
Så byggdes det kosmiska huset
med dess oändligt många rum!
Böj knä, människa, och känn din
ringhet! Du är liten inte blott inför
Gud utan inför den eviga världen,
rummet utan väggar, platsen för
Guds gränslösa kärleks kraft.


61.

Ingen klarar sig ensam, det
är något som kapten Nemo vet.

Vågorna bär skeppet fram
över okända vågors vatten.
Vatten är jord för mina
drömmars åker, frön sådda
av ledig tid.

Jag är en sjöman
och jag bemästrar vågorna.

Jag är en handlare
som fraktar gods.

Jag är en älskare
av okända hamnar
och gillar att sälja
allt mitt gods.

Ej blott en drömmare
bör man vara då marken
utgörs av vågors vatten.
Vi väver en värld av handel.
Välstånd och välfärd är
bilder i den färdiga väven.

Jag är en våg
som Guds änglars vågor
bär fram till
verklighetens strand.
Utan makt är
den ärlige sökaren.
Gud formar hans väg.


62.

Den ensamma växten
sjunger då den blommar
sanningens sång om livet.
Vad mycket tal en människa
måste tömmas på för att nå
växtens medfödda sanning!


63.

Domare och militär
är allt som är
i samhällets betong
då du förlorat
din frihetssång.

Det finns ingen dom du kan döma
dig till. Det finns bara ett ytligt
bländverks sken för den
som inte vill gräva.

Det finns en hinna av sten
över markens ömtåliga jord och grus.
Det finns en barriär för varje
spadtag, men den som löst koden
kan gräva i sitt eget djup.